Tankar om arkitektur

Fotade den här vid börsmeckat Wall Street i New York. En korvbil. Kanske är det en trojansk korv från Occupy Wall Street-rörelsen :) Börjar bli trött på den naiva tilltron till marknaden som finns. Konkurrens är bra säger de. Den driver oss till att bli bättre och effektivare. Men på det sätt som skolor, vårdboenden, sjukvårdstjänster och annan offentlig välfärd läggs ut på entreprenad - lägsta kostnad vinner - så skapas bara en drivkraft: Gör bara tillräckligt. Gör så lite som möjligt... 

Stockholmare är idioter! Hur kan någon vilja bevara en dylik trafikkarusell?  K-märkning, Q-märkning, Riksintresse. Med dessa håller vi förändringens ondskefulla krafter i schack. Jag tycker att det är bra att dessa bevarandemärkningar finns. Ärligt talat så är drastiska förändringar av den byggda miljön oftast dåliga. Det är bra att sådana förändringar motverkas lite även om det kan dras till en extrem, vilket börjar bli fallet i Stockholm. Kvarngärdet Uppsala - Bevaransvärt? Tyvärr kan jag tycka att den bevarandesynen som manifesteras av K-märkningar, Riksintressen och andra bevarandeivrare är alltför formalistisk. När det kommer till k-märkning av små objekt såsom enstaka byggnader brukar det fungera smärtfritt, men när man börjar bevarandemärka stora mängder byggnader eller också stadsdelar så uppstår ibland problem. Problemet ligger ofta i att experter och vanliga människor har helt olika syn på vad som bör bevaras. I bilden ovan syns bebyggelse i kvarngärdet i Uppsala. På

Jag bor i det här fina 60-talshuset som de så lovvärt piffat upp med fasadbelysning. Eller jag bor åtminstone nästan i detta hus - Jag bor i ett hus som är identiskt till detta. Jag stör mig inte så mycket på att huset är ett av många horribla betongblock från sextiotalet. Det jag stör mig på är att någon välmenande person försökt piffa upp denna miljonprogramsbetong med estetiskt tilltalande fasadbelysning. Givetvis är detta ett jättebra initiativ och jag tycker att det till och med blev riktigt snyggt. Det jag stör mig på är att de har satt en exakt likadan fasadbelysning på 2 exakt likadana hus. Det jag undrar är VARFÖR!? VARFÖR!? Varför gjorde de inte husen olika? Då hade ju mitt hus blivit unikt och jag hade kunnat identifiera mig med det. Det skulle inte medföra varken extra arbete eller extra kostnad att beställa 2 olika lampor istället för två likadana. Jag skulle vilja kalla detta för enhetlighetssyndromet. Vi är så fast förankrade i det rationella tankesättet att vi tror

Yesterday we got an assignment to make a 2d composition and thereafter transfer it into 3d. Said and done. Above you find the result. I like it - it's cute! So long it all went just fine, but then one of my teachers brought a string with a hook. His idea was that if you can hang the threedimensional composition and if it remained in the  right position it is BALANCED. And a BALANCED composition is by definition GOOD. Unfortunately my composition is obviously UNBALANCED - which by definition is BAD. If this was about construction I could've understood the purpouse. But this was about beauty. For me this is bullshit. It's an attempt to objectively define beauty by absolute rules. I'm really disturbed by architects who tend to talk about architecture as a field of science with definitive rights and wrongs. Architects always tend to simplify things into black and white. This works and this doesn't no matter the circumstances. This kind of absolute thinking is to me

A wooden cube... On my visit to copenhagen about a month ago I went to Louisiana. There they have an exibition about living - it's mainly about architecture :). Japanese architect Sou Fujimoto is one of the architects that was exhibited there and his architecture made quite a big impression on me. What I like about his architecture is that it's very physical. The architecture are not smoth under your feet - it's actually seeking conflicts. You have to climb, crawl and jump in order to move trough it. This makes you much more aware about your body and your movements than you are in a normal conflict free space. In that sense it's constantly engaging with you. The other thing i like about it is that it's very informal and abstract. There is no sign telling you about how it should be used. Instead it's up to the inhabitant to define it and redefine it. It becomes what you want it to be. A bed. A hangout space. A fortress. or a hide away. I think this informali