"Ifrågasätt" - Vår generations manifest?

Idag hoppade jag in mitt bland sprudlande kommentarer till en presentation som jag inte hade lyssnat på. Diskussionen flöt iväg till att handla om arkitekturmanifest. Manifestet "Acceptera" kom på tal - det gjorde också vilsenheten hos dagens arkitektkår. Frågan som ställdes var vilken position ska vi som kommande generation arkitekter ta. Ska vi starta något nytt eller ska vi likt äldre generationers arkitekter - ja nu drar jag en grov kam genom arkitektkåren - sälja oss till att "Acceptera" dåliga slutresultat? Och om vi är en generation som står för något nytt, vad ska vi då stå för? Vad är vårat manifest?

Arkitekturströmmningar har alltid definierats av manifest och klatschig retorik. Slagkraftiga retoriska uttryck som "Form follows function", "Ornament and crime", "Less is more", "Less is a bore", "Yes is more", "Acceptera", "A house is a machine for living in", "Lose from Loos" etc. har inte sällan radikaliserats och blivit till en sorts lagar, som arkitekterna måste förhålla sig till. Denna retorik har inte sällan lästs på samma sätt som satan läser sin Bibel. Inget tyder på att vår generations manisfest skulle ha ett annat öde.  Den slagkraftiga retoriken krävs dock för att sätta en agenda och starta en strömning. Men samtidigt kommer ordens betydelse att ändras med tidens gång, för att till slut tappa sin ursprungliga mening.

Jag tror och hoppas att min generations arkitekter inte bara rent av "Accepterar" dagens sanningar och ideal utan att ifrågasätta.                  "Ifrågasätt!" - Är det vår generations stora manifest?