Tankar om arkitektur

Jag skrev tidigare om hur fysiska gränser delar upp staden i parallella världar. Här skriver jag om en stad utan gränser. Gränser kommer alltid att finnas i städer. Vägar, naturkilar, vattendrag, parker och industrier kommer alltid att dela av stadsbebyggelsen. Ibland är dessa gränser absoluta: I Stockholm bor du antingen i "den attraktiva" innerstaden eller i den ofta föraktade förorten. Det finns liksom ingenting där emellan, gränsen är absolut och oförlåtlig. Skarpa gränser polariserar, antingen bor du på den fina sidan eller den "sidan man måste tycka dåligt om". Att luckra upp dessa polariserande gränser är viktigt för att minska segregeringen. I Stockholm försöker man också göra just detta. I projektet Hagastaden försöker man länka samman innerstaden med förortsstaden Solna i norr. Ett annat projekt är Årstafältet, som illustreras i bilden ovan. Jag hade förmånen att lyssna på när stockholms stadsarkitekt Karolina Keyzer berättade om detta projekt. S

Ojämlikhet i Europas högsta skyskrapa. Läste en  artikel i DN om "the shard" - Europas högsta skyskrapa med bostäder riktade till världens rikaste. En passage i texten fångade min uppmärksamhet. "Inte nog med att kostnaden per kvadratmeter blir rekorddyr, skyskrapan skapar också världens mest ojämlika bostadskvarter. Kostnaden per kvadratmeter för kringlliggande bostäder i området är bara en tiondel av priset på motsvarande yta i the Shard." Texten antyder att det skulle vara någonting dåligt att världens rikaste bor i samma stadsdel som vanliga arbetare. Skapas en mer jämlik stad om arbetare, medelklass och rika miljardärer separeras var för sig i egna isolerade områden? Skulle inte tro det. Detta visar istället att varierade boendekvalitéer inom stadsdelarna skapar utrymme för låg och höginkomstagare att leva sida vid sida. Även om detta är ett extremt exempel på detta...

När jag var tre år låg jag ofta på den inglasade balkongen och kollade fascinerat på bilarna som körde förbi nedanför... Här är en liten historia om bilen, barnen och staden...

En gräsremsa skilljer låginkomstagare från höginkomstagare. En tydlig gräns som skapats genom medveten segregering. Segregationens gränser är skarpa som en motorväg, de delar in staden i två parallella världar - en värld för oss rika och en värld för er andra. I mitt villaområde har alla god utbildning, höga löner, årliga utlandssemestrar och fläskfilé till middag på en tisdag. Det är den bild av samhället som vi ser. Men bara en gräsremsa bort från den välbärgade villaförorten finns ett miljonprogramsområde där medelinkomsten är hälften så stor. De geografiska skillnaderna är tydliga. På den ena sidan gräsremsan har i stort sett alla god utbildning, arbetslösheten är låg och barnen förväntas plugga vidare. På den andra sidan är arbetslösheten hög, utbildningsnivån låg och barnen presterar dåligt i skolan. Det är helt enkelt två parallella världar. Världar som planerats fram. Man kan fråga sig varför man planerar dessa parallella världar? Varför planerar vi hela områden som soc

Bostäder som är unika och olika kan attrahera unika och olika människor. Segregering och orättvisa är ett växande problem i sveriges storstäder. I denna bloggserie ska jag försöka svara på hur städer kan byggas för alla. I en tid då exploatörer uppmuntras av folkvalda politiker att skapa storskalig boendesegregation genom att omvandla hela stadsdelar till dyra livsstilsboenden för  enskilda  och ofta privilegierade samhällsgrupper känner jag att det är dags för ett mer socialt stadsbyggande. Det handlar om att bygga stadsdelar som kan attrahera en bredare grupp i samhället. Höginkomsttagare, låginkomsttagare, barnfamiljer, karriärister, unga, studenter och äldre, allt blandat i en smakrik röra. Målet för all stadsplanering bör återigen bli en stad där det är trivsamt, billigt och enkelt att leva och att minska boendesegregationen, mellan hög och låginkomstagare. Tyvärr är det inte så jäkla lätt alltid. Att bygga nytt är oftast dyrt och nya lägenheter blir därför något som bara