Tankar om arkitektur

Lite kort om arkader och det upplevda stadslivet. Där jag vill påstå att många arkader delar av och skymmer gatulivet, vilket leder till den falska upplevelsen av livlösa gaturum. Vy arkad. Vy trottoar. Liv på stadens gator är kanske det som påverkar våra känslor för miljön mest. En gata utan liv känns snabbt ödslig och tråkig, medan gator med liv känns trevligare. Denna arkad ovan ligger vid Vaksalagatan i centrala Uppsala. Bilderna visar tydligt hur arkadens pelare blir till en visuell avgränsning som skymmer stadslivet och trots att det finns relativt mycket liv här så känns det inte så, för man kan helt enkelt inte se det. Vy arkad. Vy trottoar Denna arkad i korsningen dragarbrunnsgatan/vaksalagatan är förmodligen en av stadens dummaste. De grova pelarna och den minimala skalan gör att butikerna och gatulivet skyms nästan helt och hållet från varandra. Arkader som denna är gjorda av arkitekter utan känsla för skala och just denna gatustump skulle må så mycket

Arkitekturen i Bombay är mycket intressant, här blandas det historiskt intressanta med en total frihet till förändringar och tillägg. Här är Hundertwassers fönsterrätt omvandlat till praktik. Indien var kronjuvelen i det brittiska imperiet och Bombay var staden som kontrollerade handeln mellan Indien och väst. Bombay blev därför väldigt rikt och industrialiseringen av Bombay skedde samtidigt som många städer i västeuropa industrialiserades. Denna rikedom har också gett staden många vackra byggnader - Bombay har kanske en av världens största samlingar av victoriansk arkitektur. Dock är inte alla dessa byggnader från slutet av artonhundratalet alltid så lätta att känna igen, då dess fasader ofta är övertäckta med balkonger, utbyggnader, privata ommålningar, fönsterburar och luftkonditionering. En del kanske skulle tycka att detta var skandalöst beteende mot dessa fina historiska byggnader och visst det måste erkännas mycket av "tilläggen" är skjulliknande och fula. Men

Att göra en undersökning är inte alltid så lätt. Vi har tagits om hand riktigt bra av invånarna runt det lilla torget vi undersöker i Dharavi - vi har till och med bjudits med på en resa, - det är bara ett litet problem. En galen gubbe. Tre dagar i rad har vi blivit ivägkörda från torget av en äldre man, som torgets invånare själva omnämner som galen. Det är inget problem så länge flera män är på torget, men under dagarna när männen jobbar och det mest är kvinnor närvarande på platsen finns det ingen som kan stå emot honom. Senast så klev han in i huset där vi var inbjudna och började skrika ut konspirationsteorier om vad vi håller på med. Tyvärr blir även de människor som vi har bra kontakt med misstänksamma och när vi inte kan intyga att vi har polisens tillåtelse att vara här så blir misstankarna till viss del bekräftade. De senaste tre dagarna har vi inte varit på plats i väntan på ett formellt godkännande av den lokala polisstationen att vi får göra våra undersökningar här. F

Hos ett litet familjeföretag i "slummen" hittar man Gucciväskor. Världen är liten brukar man säga. Vid det lilla torget som vi undersöker i stadsdelen Dharavi, Bombay bor en familj som har en läderverkstad på övervåningen i deras lilla hus. I verkstaden tillverkar de handväskor, plånböcker, datorväskor och det är inte vilka väskor som helst - dyra märken som Gucci, Jimmy Choo, Mullberry. En snabb googling bekräftar att de modeller de tillverkar här är de samma som säljs hos dessa märken. Man undrar om de vet att gucci-väskan de producerar här säljs för inte mindre än tjugotusen kronor i affär i Sverige. Det som kostar tjugotusen i Sverige säljs glatt för 2000 rupier (~ 260 kr) här i familjens enda rum. Nu kanske ni tänker att detta är piratkopior och kanske är så fallet. Men kvalitén i hantverket de producerar är uppenbar och de enda skillnaderna vi sett från de bilder som finns på lyxmärkenas hemsidor är att det saknas en del attiraljer, bling-bling, märken och annat. T

Befinner mig nu med skolan i Bombay - en av världens största megastäder. Vi kom för att se slummen men hittade en stad. Dharavi - här bor mellan 600 000 och en miljon invånare i ett område på knappt 2 kvadratkilometer, husen är till största del hembyggda 2-3 våningsstrukturer och trångboddheten är i många fall häpnadsväckande. Inte konstigt att området kallas för slum. Vi i tredje året på arkitektskolan har fått i uppgift att kartlägga platser i detta området. Platsen jag ska kartlägga är ett torg i mitten av detta område och efter att spenderat tre dagar på denna plats så har vi redan tvingats ta tillbaka våra fördomar om "slummen". Av de människor vi stött på har många prestigefyllda jobb som ingenjör, polis, läkare och advokat. De flesta barnen pratar utmärkt engelska och många har förväntningar på att studera vid universitetet. På detta torg i mitten av asiens kanske största slumområde lever människor liknande medelklassliv som oss. De är inte människor som tvingat