Tankar om arkitektur

Fasadutsnitt "Per-Albin-husen"  På Ålstensgatan finns en av Brommas få radhuslängor. Husen, som ritades av arkitekten Paul Hedqvist, kallas i folkmun för Per-Albin-husen på grund av att statsminister Per-Albin Hansson bodde i ett av dessa på 30-talet. De är relativt små, endast 85 kvm BOA och var representanter för det folkhemsbygge dåtida Socialdemokratin försökte genomdriva. Så här skulle en helt vanlig familj kunna bo var tanken. Idag betingar ett av dessa bostadsrättsradhus cirka 12-14 miljoner kronor.  Bottenplan "Per-Albin-husen" med yttermått om cirka 5 x 10 meter. Trots dagens starka efterfrågan var radhusen svårsålda när de byggdes.  Radhuset hade tidigare fått dåligt rykte som svårsålda bland bostadsbyggare. 20 år tidigare hade Per Olof Hallman fått rita om sin plan för Enskede Trädgårdsstad, som till en början dominerades av radhuslängor. Av dessa återstod bara ett radhuskvarter när området till slut byggdes. Även dessa radhus visade sig vara svårsålda oc

En gatuvy i London. Labour med Keir Starmer i spetsen vann en jordskredsseger i det brittiska parlamentsvalet. Bland vallöftena utlovas kraftigt ökat bostadsbyggande - kan de hålla vad de lovar?   Precis som att det är lätt att göra sig lustig över det brittiska valsystemet, där Labour vann 63 % av mandaten med 34 % av rösterna , är det också lätt att göra sig lustig över brittiska bostäder. Heltäckningsmattor i badrum, bristande uppvärmning och utvändiga avloppsrör som fryser så fort temperaturen går under noll. Fram till dagens energikris tycks oviljan att förbättra bostadsstandarden varit lika stark som viljan att behålla enfamiljshuset som norm. Dessutom är bostadsbristen stor. I London saknar nära 5 % av skolbarnen en fast bostad och i vissa delar av staden rör det sig om hela 1 av 10 skolbarn. Detta beror givetvis på skyhöga priser på grund av lågt byggande och en konsekvens av att man trots efterfrågan envisas med att hålla kvar vid en mycket låg bebyggelsetäthet . Bland annat

Exempel på förtätning av tidigare villatomt i Auckland I Nya Zeelands huvudstad Auckland kan man idag se effekterna av så kallad "up-zoning" en generell ökning av byggrätterna i staden. Jag hyllar ofta amerikanska byggrättsreformer, så kallade zoning reforms, på grund av det politiska mod de visar och hur dessa reformer stöds av båda sidor av det politiska spektrat. Men dessa reformer har också svagheter. Inte minst när det gäller ekonomisk lönsamhet. En lyckad byggrättsreform hänger mycket på detaljerna. En byggherre kommer att syna dessa och testa hur reformen i detalj möjliggör lönsamma investeringar.  I USA kommer en del av de byggrättsreformer som nu genomförts att ge ganska marginella effekter. Kan man få till nya bostäder utan att riva det befintliga? Hur mycket nytt får man bygga? Går det att stycka av mark till dessa nya bostäder eller måste de hyras ut? Finns det många stora tomter med utrymme att förtäta på? Är efterfrågan på möjlig nybyggnation tillräckligt stor?