Tankar om arkitektur

Skiss för stationsområdet Blev idag påmind om några skisser jag gjort för stationsområdet i Uppsala för länge sedan och upptäckte till min förvåning att de inte presenterats här på bloggen. För snart fyra år sedan skrev jag här på bloggen om att Uppsala håller på att bli en Stockholmsförort. Där jag främst kritiserade hur miljön kring det nya resecentrum lika gärna hade kunnat varit i Sollentuna, Märsta, Upplands Väsby, Solna eller Sundbyberg. Framförallt är det första intrycket, av centralpassagen och att komma upp till den namnlösa platsbildningen jag är kritisk till. I många städer är platsbildningen vid stationen stadens absoluta framsida, men i Uppsala känns det lite tvärt om. Cykelparkeringarna, busshållplatserna, stationshuset och bebyggelsen kring Kungsgatan skulle var och en kunna vara plockade från vilken annan svensk mellanstor stad som helst. Istället är det de stora flödena av människor som bidrar med karaktär och gör platsen speciell. För helt misslyckat är ä

Var på platsbesök med jobbet idag i höghuset vid kvarntorget som precis är klart för inflytt och imponerades av utsikten från översta våningen i det 11 våningar höga huset.  Det är en häftig känsla att komma över det omgivande taklandskapet och ha fri utsikt på detta sätt. En grotta med en utsikt är kanske något som tilltalar urmänniskan - eller åtminstone romantikern inom oss. Det är lite som känslan av att stå uppe på däck hos atlantångaren som ger ett fågelperspektiv över den där gemytliga turistorten. Området huset står i kännetecknas annars av en lägre bebyggelse i 2 våningar där bostäderna har egna uteplatser. Att bo nära marken, där bostaden kan expandera ut i uteplats och trädgård kan också vara en värdefull boendekvalitet. Det är intressant att jämföra med den annars så vanliga jämnhöga femvåningsskalan som är ett mellanting, oftast utan imponerande utsikt och utan kontakt med marken. Som ett alternativ tror jag att en tät trevåningsskala blandat med högresta solit

Visionsbild Ultuna med förbifartsled söder om området. Transporter har genom historien varit den kanske viktigaste faktorn i städernas utveckling. Där städer etablerats kring flodmynningar, naturliga hamnar eller vid vägkorsningar har de gjort det på grund av det strategiska läget för utbyte av varor eller för den delen maktutövning som kommer med att ta kontroll över transportvägarna. Utmärkande exempel är viktiga hamnstäder som Stockholm, Göteborg, New York, Bombay. Men även en stad som Uppsala tycks ha etablerats på grund av transportvägarna. Varför annars flyttades makten från otillgängliga Gamla Uppsala till dagens läge så långt uppströms längs Fyrisån som går att ta sig med båt. Att trafiken förr stod i centrum har idag bytts ut mot en vilja att skilja på trafik och stadsbebyggelse. De västra delarna av Umeå är kanske ett av de bättre exemplen på detta tankesätt där ett helt nätverk av motorleder går runt och emellan de avskilda stadsdelarna med breda skogsremsor som bu

Väg ur en kris  (film om Uppsalas bostadspolitik under femtiotalet) I dagens läge av stora flyktingströmmar, hög skuldsatthet och en redan ansträngd bostadssituation krävs en modig politik och extraordinära åtgärder. Här krävs en riktig mobiliseringspolitik som tar tillvara våra begränsade resurser. I debatten om bostadsbristen, som nu också blir en angelägen fråga för att lösa flyktingmottagandet, hävdas det ofta att det inte finns några politiska lösningar. Det hävdas att subventionspolitik som i miljonprogrammet eller för den delen marknadsreformer i bästa fall kan sätta ett plåster på såren och att sådana reformer kommer att kosta antingen i ena eller andra ändan, förutom att de politiska låsningarna hindrar en effektiv implementering av de båda två politiska vägarna. Denna analys ger troligtvis en sann bild av dagens situation och kvar av konkreta åtgärder blir då skattereformer och regeländringar, vilka kommer att behövas men ändå inte räcka till för att lösa situationen.