Tankar om arkitektur

Vi människor tycks ha en tendens att enögt tro på de fakta och åsikter som bekräftar vår egen världsbild, samtidigt som vi vänder vårat blinda öga och våra mest kreativa invändningar mot de fakta som ifrågasätter denna. Detta är inte minst sant i klimatfrågan, som till sin natur är obekväm och tycks provocera fram alla möjliga typer av förnekelse. Mest uppmärksammat är de som förnekar klimatvetenskapen helt och hållet, så kallade klimatförnekare. En mindre uppmärksammad form av förnekelse är reaktionen att förminska, dels storleken av sina egna utsläpp och dels ansvaret att åtgärda dessa. Denna form är betydligt vanligare och är en närmast mänsklig reaktion när klimatfrågan frammanar motsättningar som utmanar vår livsstil och våra värderingar. Enligt dessa ursäkter är det alltid någon annan som bär ansvaret och det är alltid någon annans utsläpp som är det egentliga problemet. Enligt detta utstakade spår har organisationen Svenskt Näringsliv satt upp webbsidan ekonomifakta.se, som

Karta över länder som undertecknat Parisavtalet. Gult: länder som skrivit under avtalet. Blått länder som har skrivit under och ratificerat avtalet (förbundit sig att följa det). Fem punkter för en rättvis och effektiv klimatpolitik. 1. Hedra Parisavtalet. Sverige bör hedra åtaganden i Parisavtalet som undertecknats av i stort sett alla länder och driva på för tuffare mål och motverka kryphål och blygsamma tolkningar av avtalet. Utsläppsmålen bör tydligare definieras av en koldioxidbudget, snarare än ovetenskapliga årsdelmål, som tydligare ger vägledning av hur mycket vi behöver minska utsläppen år för år. Koldioxidbudgeten bör dessutom vara utformad utan att göra sig beroende av framtida negativa utsläpp i en planetär skala, så länge ett sådant scenario saknar stark trovärdighet. 2. Internationella klimatpakter. Skapa klimatpakter tillsammans med andra länder för att minska kostnaderna för en proaktiv klimatpolitik. Låt istället kostnaderna delas mellan fler länder

Eftersom det är valår och hög tid för politiskt engagemang. Så tänkte jag här skriva mitt egna stadsbyggnadspolitiska valmanifest för Uppsala. Uppsalas unika position: Uppsala är en av få Svenska städer som vuxit oavbrutet ända sedan mitten av 1800-talet. Tillväxttakten tycks även fortsättningsvis innebära en fördubblad befolkning vart 50:e år. Givetvis är en sådan långsiktig förutsägelse mycket osäker och är beroende av både migrationspolitik och migrationens drivkrafter, vilka troligtvis kommer att öka med klimatförändringarna (även om vi klarar 2 gradersmålet). Även flyttmönster inom Uppsala-Stockholmsregionen kan få stor påverkan på Uppsalas tillväxt, varför staden måste planera för en starkt ökande befolkning. Programförklaring i 10 punkter. 1. Vi bör bygga för de som vill bo här. Att inte bygga för de som vill bo i Uppsala kommer till ett högt pris. Det priset betalas av de med knapp hushållsekonomi - unga, arbetslösa, ensamstående föräldrar, fattigpensionärer mm. De

Lillington Gardens Estate i centrala London, ritat av Darbourne and Darke är en arkitekturpärla värd att besöka. Här är lite bilder från mitt besök förra sommaren: Fotocredd går till Klara Nero.

I debattartikeln " Riskerna med fyrspår " i unt 26/3 försökte jag belysa riskerna i det fyrspårsavtal som kommunen undertecknat med staten. Vad händer om kommunen inte lyckas infria sina svåruppfyllda löften om att bygga 33 000 bostäder med hög täthet och på kort tid? Vad händer om vi får en byggkris eller om inte tillräckligt många vill flytta till nybyggda flerbostadshus i Gottsunda? Kan staten då dra sig ur avtalet och lämna kommunen med halvfärdiga höghusförorter i sämsta tänkbara läge utan den utlovade tågstationen söder om Bergsbrunna? Konsekvenserna av det skulle kunna bli mycket dyra. Erik Pellings replik i Unt 27/4 var i det avseendet en besvikelse. Ingenstans i repliken bemöts dessa påtalade risker trots den tydliga rubriksättnigen. Istället försöker han på ett tillgjort sätt ogiltigförklara hur jag beskriver den i avtalet utlovade bebyggelsetätheten för de nya stadsdelarna. Men nu är det riskerna och inte tätheten i sig som var huvudfokus för min artikel.

Riktlinjerna för det framtida Uppsala tar just nu form inne på kommunens stadsplaneringskontor. Kommunen har lovat att bygga 33 000 bostäder mellan Gottsunda och Bergsbrunna i utbyte mot att staten investerar i tågspår och ny tågstation söder om Bergsbrunna. Men avtalet om bostäder för ca 70 000 invånare på en yta motsvarande stadsdelen Sunnersta kommer med betydande risker för kommunen. Jag är i grunden positiv till Uppsalas stadsutveckling. Den höga byggtakt som uppnåtts de senaste åren är nödvändig för att Uppsala ska få bostadspriser som fler har råd med. Dessutom har det i många fall gett oss inspirerande nya stadsmiljöer som vid Cementgjuteriet, Resecentrum eller Rosendal. Men för att fortsatt klara en god stadsutveckling behövs fler verktyg än bara förtätning på parkeringar, verksamhetsområden och kraftledningsstråk. Den senaste Översiktsplanen från 2016 lyfter med stor emfas fram fyrspår till Stockholm och ny station i Bergsbrunna som det verktyg Uppsalas stadsutvecklin

Enligt avtalet möjlig placering av de 33 000 bostäderna markerat inom svart streckad linje. I det markerade området mellan Gottsunda och Ultuna kommer sannolikt en stor del av ytan att förbli obebyggd, t.ex natura 2000 området och mycket av SLU:s markägor. Avtalet mellan stat och kommun om ny tågstation i utbyte mot byggandet av 33 000 nya bostäder i stråket mellan Bergsbrunna och Gottsunda bygger på gravt vilseledande illusioner om vilken bebyggelsetäthet som kommer att prägla den framtida bebyggelsen för ca 70 000 invånare. Kommunfullmäktige är vilselett och här tänkte jag förklara hur. Ingående i avtalet finns en promemoria som visar var och hur dessa bostäder ska få plats. Här finns luddiga markeringar på en karta som visar möjlig geografisk placering av bostäderna och här finns också kvantitativa beräkningar om vilken täthet dessa behöver byggas med för att få plats på markytorna som är tillgängliga för ny bebyggelse. Hur stor yta behövs för 33 000 bostäder? I denna p

Till vänster: Central Park befintlig utformning. Till höger: Central Park alternativ utformning.  Om trygghet och utformning av grönområden. Den som besökt New York, London eller Berlin har troligen också besökt städernas mest kända grönområden som Central Park, Hyde Park eller Tiergarten. Jag tror dock att få har strosat sporadiskt genom dessa grönområden efter mörkrets inbrott - det upplevs helt enkelt inte tryggt att röra sig längs folktomma gångstigar. Detta gör att dessa och även mindre grönområden under nattetid blir till barriärer i staden. Hur dessa barriäreffekter är placerade i staden har stor social betydelse. I bilden ovan har jag tagit mig friheten att rita en alternativ version av Central Park på Manhattan som delar av stadsbebyggelsen på ön i två delar. Parkytan i de båda förslagen är ungefär likvärdig, men ur ett socialt perspektiv har de troligtvis helt olika effekter. Där det nuvarande central park går parallellt med de huvudsakliga rörelsestråken (nordsydl

Tankar om flyget och möjligheterna för miljövänlig flygteknik. I den senaste tidens flygdebatt bland annat i morgonstudion  (se ca 1.20 in i programmet) har knäckfrågan blivit om vi ska ändra livsstil (minska vårat flygande) ELLER om vi ska utveckla miljövänliga flygplan. Flera försök till resonerande och faktabaserade texter har på kort tid skrivits om detta dilemma, bland annat av journalisten  Per Grankvist , eller intervjuer med forskare bland annat här  och här . Jag själv har gått från att flyga ganska mycket till att flyga lite och de senaste två åren inte flyga alls - precis som de flesta i både Sverige och Världen. För mig funkar detta ganska bra då jag redan har sett  mycket av världen och helst semestrar i svenska fjällen. Och om jag vill ut i Europa går det ju alltid att ta tåget som i somras när vi åkte till Skottland. Illustration över hur snabbt vi behöver minska våra utsläpp för en god chans att klara  undvika mer än 2 graders uppvärmning. (börja idag = uts