Fortsätt till huvudinnehåll

Kunskapsland & Höghastighetståg

I skolan fick man lära sig skillnaden mellan i- och u-länder. Idag pratas istället om kunskapssamhället. Ett samhälle där de flesta inte längre jobbar i fabrik, istället har de kvalificerad utbildning och kunskapsintensiva jobb. Företag behöver i allt högre grad anställda med kvalificerad utbildning. Detta gör att orter och småstäder sackar efter storstadsregionerna. Det finns helt enkelt för litet utbud av kompetens att ta av i dessa städer. Därför görs få investeringar där. Även medelstora städer har svårt svara mot efterfrågan på kompetens. Kompetensen hittas istället i storstadsregioner med många högutbildade.

I Sverige finns det 2 storstadsregioner - Stockholmsregionen och Öresundsregionen. Båda har stort utbud av högutbildad arbetskraft, köpstarka invånare och är dessutom internationellt attraktiva platser att bo på. De har därmed enorma konkurrensfördelar jämfört med det övriga landet. Här är därför löner och tillväxt högst i landet. Givetvis skapar framgången i storstäderna också ringar på vattnet i övriga riket. Men vad händer när en femtedel av landet har mycket högre tillväxt en resten? Det betyder dels att det finns fyrafemtedelar av landet som underpresterar, samt att allt fler kommer att söka sig till storstäderna i takt med att löneskillnaderna mellan storstad/småstad blir allt mer betydande, vilket i sin tur skapar ekonomisk stagnation i dessa avfolkningsorter.

Vidare kan man fråga sig hur länge stockholmsregionen kan konkurrera med storstäder i Europa där stockholmsregionen har sin internationellt sett ringa storlek till sin nackdel. Som rubriken kanske antyder så försöker jag dra resonemanget mot att det behövs höghastighetståg i Sverige. Dessa resonemang framförs också ofta av förespråkare för höghastighetståg. Problemet är att de förespråkar konventionella höghastighetståg - d.v.s tåg med maxhastighet på 350 km/h men som sällan snittar mer än 250 km/h. Problemet är således att de är för långsamma. Sträckan Stockholm-Göteborg går således på 2 timmar. På futurerailswedens hemsida finns en liten tabell med restider till och från stockholm.

Med konventionella höghastighetståg:

Stockholm - Linköping: 1h och 5min  - tidsbesparing jämfört med idag: 30 %
Sthlm - Malmö: 2h och 27min  - tidsbesparing 40 %
Sthlm - Göteborg: 2h - Tidsbesparing 30 %

Problemet är att restiderna måste vara under 1 timme dörr till dörr för att arbetspendling ska bli attraktivt för en större massa och det är först då man kan tala om en sammanhållen region. Därför blir det inte mycket regionförstoring för pengarna med en satsning på konventionella höghastighetståg. 125 miljarder från statskassan på att inrikesflygare ska byta till tåg.

Som tur är finns det alternativ till konventionella höghastighetståg: Maglevtåg. Skillnaden är att de är lite dyrare, men med upptill dubbelt så hög snitthastighet. De opererar idag i Kina med bevisad hög punktlighet och driftsäkerhet. De klarar betydligt snävare kurvor och lutningar än konventionella höghastighetståg och kan därför med fördel läggas intill motorvägar och därmed sparas mycket mark och också mycket pengar. Pengar som annars hade gått till markuppköp och dyra tunnlar. Men deras största fördelar är restiderna.

Sthlm - GBG direkttåg: under en timme
Stlhm - Malmö: 1h 20 min
Oslo - GBG: ca 40 min - massarbetspendling!


Med dessa restider kan hela södra Sverige bilda en enda stor region. Jönköping kan skryta med arbetspendlingavstånd till Stockholm, Göteborg, Malmö och Köpenhamn! Borås skulle utöver detta kunna knyta sig till Oslo. I framtidens kunskapsintensiva samhälle kommer inte mindre regioner längre kunna hävda sig. Om vi inte gör något åt problemet kommer de antagligen komma efter i utvecklingen och drabbas av kraftig befolkningsminskning eller så förbinder man dessa små regioner med större och ger möjlighet för stark tillväxt över större delar av landet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäde...

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på mi...

Allmänhet och kommunfullmäktige gravt vilselett om tätheten för 33 000 nya bostäder i södra Uppsala

Enligt avtalet möjlig placering av de 33 000 bostäderna markerat inom svart streckad linje. I det markerade området mellan Gottsunda och Ultuna kommer sannolikt en stor del av ytan att förbli obebyggd, t.ex natura 2000 området och mycket av SLU:s markägor. Avtalet mellan stat och kommun om ny tågstation i utbyte mot byggandet av 33 000 nya bostäder i stråket mellan Bergsbrunna och Gottsunda bygger på gravt vilseledande illusioner om vilken bebyggelsetäthet som kommer att prägla den framtida bebyggelsen för ca 70 000 invånare. Kommunfullmäktige är vilselett och här tänkte jag förklara hur. Ingående i avtalet finns en promemoria som visar var och hur dessa bostäder ska få plats. Här finns luddiga markeringar på en karta som visar möjlig geografisk placering av bostäderna och här finns också kvantitativa beräkningar om vilken täthet dessa behöver byggas med för att få plats på markytorna som är tillgängliga för ny bebyggelse. Hur stor yta behövs för 33 000 bostäder? I denna p...