Fortsätt till huvudinnehåll

Vi behöver en byggrättsreform för städernas villaområden

En byggrättsreform för fler småhus på befintliga villatomter?

Utkast till replik på Karin Kjellsons debattartikel i DN 5/4 2023. 

Jag blev glad av att läsa Karin Kjellsons debattartikel. För tyvärr är det sällan utvecklandet av våra städers villaområden lyfts fram i debatten. Den frågan borde toppa den bostadspolitiska dagordningen, istället avfärdas den alltför ofta som liten och obetydlig. Och onödig. Utanför våra städer finns ju plats att bygga villor till alla som vill, sägs det. "Varför inte bygga där istället och lämna befintliga villaområden ifred?" är en vanlig synpunkt. 

Men även om det finns mark så är det inte alltid önskvärt att expandera våra städer obegränsat. Ökade avstånd påverkar stora delar av befolkningen, med längre avstånd, mer trafikträngsel och försämrat underlag för kollektivtrafik. Skälen till att också utveckla befintliga villaområden är därför goda, inte minst att många fler önskar att bo i dessa. Det kan också ge långt fler bostäder än många tror. 

Genom åren har det gjorts många olika uppskattningar om potentialen för att förtäta villaområden. Eftersom villaområden utgör en så stor del av städernas yta behöver inte tätheten öka anmärkningsvärt mycket för att ge många nya bostäder. I Stockholms tätort utgörs cirka 70 % av bostadsområdena utav småhusområden, till största del villor på stora tomter. Bara genom att öka byggrätterna här så att vanliga radhus kan byggas, skulle enligt den bortgånge stadsbyggnadsforskaren Johan Rådberg möjliggöra 300 000 nya bostäder i radhus i Storstockholm.

Min egna studie av Stockholms mer centrala tätorter visar på en liknande potential med småhus för cirka 650 000 invånare i Stockholms centrala tätorter.

Att tillåta mer byggande i våra städers villaområden har en enorm potential. Vi kan här skapa nya radhus och parhus för hundratusentals småhuslängtande storstadsbor, även utan att riva befintlig bebyggelse. Men gränsen mellan stordåd och halvmesyr är hårfin. Vi når ingenstans med nya varianter på Attefallshus som inte uppfyller önskemålen folk ställer på sitt boende. 

Tyvärr tror jag att det är här bland halvmesyrerna Kjellsons förslag riskerar hamna. Tillskillnad från Kjellson är jag övertygad om att byggrätterna behöver utökas i befintliga villaområden om man menar allvar med att möjliggöra för många fler att bo i eget hus. Vi kommer inte ifrån att de flesta önskar sig bo någorlunda rymligt. Ökade byggrätter kan åstadkommas genom att kommuner ändrar i detaljplaner, vilket skulle kunna göras ganska effektivt med hjälp av stora detaljplaner. Kanske en enda detaljplan för  alla Stockholms villakvarter. 

En mer radikal lösning vore om Riksdagen antog en byggrättsreform, som skulle gälla över alla befintliga detaljplaner där den tillåtna exploateringsgraden är under en viss nivå. Lite likt hur Attefallsreglerna gäller utöver befintliga detaljplaneregler. Då kan vi få en snabb förändring i stor skala med få möjligheter för utvecklingsfientliga kommuner som Danderyd eller Lidingö att bromsa. 

En sådan byggrättsreform skulle kunna se ut så här: 

  • Tillåt byggnader i 2.5 plan
  • Släpp alla begränsningar vad gäller antal lägenheter
  • Tillåt placerade i tomtgräns
  • Kravställ att 40 % av tomtmarken ska vara obebyggd grönyta
  • Begränsa rivningar av befintlig bebyggelse

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Historiska stadsplaner i Uppsala: en kontra-faktisk historieskrivning

På Uppsala kommuns hemsida finns ett par historiska stadsplaner, vilka ger en spännande bild av hur planeringen kunde ha tagit andra vägar. I detta inlägg söker jag staden som kunde ha blivit.  Först P O Hallmans stadsplan från 1910: Året är 1910, i Hallmans plan för Uppsala är alla gatorna lätt krökta inspirerat av österrikaren Camillo Sittes idéer. Öster om järnvägen är en stor ny stadsdel planerad, kvarter med husen mot gatan och korsningar där gator går i alla möjliga riktningar. Stadsdelen är nästan lika stor som den då existerande staden. Idag, år 2013, är stadsdelen fullt utbyggd sen länge och är en självklar del av stadskärnan. Längs dess gator finns nästan lika stort utbud som i den äldre staden på andra sidan järnvägen.  Runt i kring stadskvarteren ligger en ring av äldre villakvarter, idag har en del av villorna växlats mot mindre flerfamiljshus, men kvar finns ändå många ståtliga villor, med läget mitt i staden så utgör de bland de dyraste av stadens bostäder. Längs

En transformatorstation

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på min to

Enfamiljsområden - en internationell jämförelse

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från