Tankar om arkitektur

De senaste månaderna har jag börjat fundera på att engagera mig i politik. Frågan är bara hur. I föreningar, partier eller bara som någon kuf på flashback som drabbats av självövertygelse? Att gå med i något partis ungdomsförbund känns lockande. Att få diskutera politik med andra alltså. Dock känner jag inte att något parti känns särskillt rätt. I mitt hjärta är jag hängiven åt orättvisor och antagligen då lite av en socialist. Men utanför mitt hjärta blir det svårare. Om man tar sakfrågor som skolpolitik, syn på ekonomin, syn på samhällsplanering, kärnkraftsfråga, infrastruktur etc. Så ligger jag liksom lite utanför alla partier. Borgarna har enligt mig en alldeles för naivt blind tilltro på marknadsekonomin. Att den "fria" marknaden skulle lösa alla problem verkar vara deras ideologiska övertygelse. Sossarna är å andra sidan nog lite för skeptiska i frågan, enligt mig... och så tror jag på en långsiktig utveckling mot lägre skatter. I kärnkraftsfrågan är jag för en utve

Kultur. Vi är alla formade av den kultur vi växt upp i. Denna kultur är starkt kopplad till vår levnadsmiljö - Vilken skola vi går i, våra föräldrars bakgrund, våra kompisars och deras föräldrars bakgrund etc. Dagens Sverige är präglat av en ganska stor invandrad befolkning. Människor som kommit hit för drömmen om en bättre framtid. Kanske har de kommit ifrån platser där blotta tanken på en god framtid känns främmande. För mig är det självklart att vi inte kan stänga våra gränser för dessa människor. Men däremot har jag inte sagt att vi alltid tar emot dessa människor på ett bra sätt. Vad händer när vi klumpar ihop samhällets bottenskikt (låginkomstagare, arbetslösa) och skickar ut dom i en betongförort ute i skogen? För mig som är uppvuxen av akademiker i en miljö där de flesta runt omkring har liknande bakgrund så har det liksom blivit en självklarhet för mig att jag också ska läsa på universitetet och skaffa en bra utbildning. Antagligen är det samma sak för människor med arb

Jag minns första gången som åsynen av Slussen framträdde framför mina näsborrar. Efter att ha strosat i Stockholm och efter att ha gått genom Gamla Stan kom jag till vad som kändes som vägs ände. Framför mig tornade söders klättrande takåsar, men mellan mig och detta gytter låg ett litet hinder. Detta hinder kändes tillräckligt avskräckande för att få mig att vända om. Jag kände mig inte välkommen. Detta hinder var det  som bland stockholmare kallas för Slussen - Ett varande betongornament som piercat det vackra Stockholm. Tyvärr är piercingen inte lika fräsch som på 30-talet och dess förtryck av människan till förmån för massbilismen är minst sagt otidsenlig. Tyvärr är även många samtida förslag fast i samma spår. Senast i raden ... Idag vittrar Slussen sönder och arkitekttävlingar och andra förslag till Slussens framtida utformning avlöser varandra. Den senaste arkitektävlingen vanns av Foster/Berg. Dock har protester lyckats frammana politisk intervention och därför återstår bara e

Stockholm är en stad jag har svårt att förstå mig på. Ett par gånger om året brukar jag åka den 40 minuterslånga tågresan in till Stockholm från Uppsala. Det finns så mycket vackert i Stockholm, många trevliga och vackra miljöer. Stockholm sägs vara nordens Venedig och vatten finns det mycket av. Men finns det någon stad som har schablat bort närheten till vattnet i lika hög grad som Stockholm? I princip hela Södermalms nordkust är motorled. Strandvägen och dess kaj är tråkig. Skeppsbron - åh denna vattennära plats i Stockholms historiska hjärta - i ärlighetens namn kunde du varit så mycket mer än det du är. Detsamma kan nog sägas om de flesta av stockholms centrala kajer som allt för ofta förvanskats till motorleder, eller automobilupplag. Tänk vad många möjligheter till trevliga miljöer som finns här! Här kan Stockholm bjuda på något unikt!  Ockupation av Stockholms vackra vatten Om Stockholm ska kunna axla ryktet om att vara nordens Venedig, så tror jag att man borde göra som si

I en anekdot om hur arkitektstudenter tedde sig på 60-talet fick jag höra att de var revolutionärer iklädda snickarbyxor. Idag är vi sannerligen barn av välbeställd medelklass som bär stora markerade designerbågar med fönsterglas. De flesta av oss är från städer och av över femtio elever är i princip alla vita och i princip alla har sitt ursprung i Sverige och västeuropa. En liknande situation hittas i arkitektskolans äldre årskurs. Detta speglar väl inte samhället i övrigt? Är arkitektyrket bara tillägnat oss bemedlade i samhället? Vad för arkitektkår skapar det?

Guggenheim Bilbao Häromdagen så var jag på föreningen allt åt allas studiecirkel med tema staden. Igår diskuterades staden som en produkt, något som marknadsförs för att locka turister, inflyttare och investerare. Som arkitektstudent får man ofta höra om den så kallade Bilbaoeffekten - den fantastiska sagan om hur ett världskänt museum ritat av en världskänd arkitekt lyckats blåsa liv i en slumrande stad och sätta den på kartan. Succén i Bilbao har närt drömmar hos andra städer om att kunna göra samma sak - Att sätta staden på kartan. Medlet för att göra detta spelar inte så stor roll, det kan vara ett nytt spejsat guggenheim museum, en turning torso-skyskrapa, ett idrottsevent, en festival eller bara ett överdimensionerat pariserhjul.  Göteborgshjulet - en förlustaffär! Problemet är att ett skämt inte är lika roligt andra gången ... och inte heller tredje eller fjärde gången... Snart har alla städer sin symbolbyggnad och det kanske största problemet med det hela är att bilden

När jag testade på läraryrket genom att vikariera lite förra våren så fick jag känna på hur svårt läraryrket är, men också hur fantastiskt det kan vara. Känslan av att lyckas sporra eleverna och att lyckas lära dem något är fantastisk. Om jag inte varit så starkt intresserad av arkitetktur så hade jag definitivt blivit lärare. Eller så hade jag tvekat på grund av yrkets låga status. Tyvärr... Idag är bilden av den svenska skolan en KRISSKOLA . Där varken lärare eller elever antyds hålla måttet. Jag tror att Björklunds retorik om "flumskolan" är skadlig även om den bild han ger tyvärr på många håll är sann. Jag tror att hans retorik är skadlig då den undergräver skolans status. Den odlar myten om att dagens unga är odugliga analfabeter och att lärarkåren är dålig. Resultatet medför att arbetsgivare blir skeptiska till att anställa unga och att färre söker till lärarutbildningen. Jag tror att debatten måste byta fokus från det som inte fungerar till det som faktiskt kan lösa

Uppsala bara fortsätter att växa. Dock så hänger inte stadskärnan med i utvecklingen av en begynnande "storstad". Stadskärnan är i behov av att bli större och kanske framförallt ta fram nya kvaliteter. Stråk behöver förlängas och nya mötesplatser skapas. Här kommer en första bild av hur hamnområdet kan utvecklas med ett nytt torg vid islandsbron. Det skulle kunna bli en plats som förstärker stråket längs östraågatan och dessutom leder detta vidare längs kajen i hamnen. Det är lite som Nyhavn i Köpenhamn. Gång och cykelbroar kopplar stråket med stadsträdgården. Körfälten på Islandsbron minskas för att ge utrymme för fler gående och cyklister och kanske också en liten "bropark". Bilvägen söderut längs ån blir en gåfartsgata med många lokaler. Utvecklingen av nya stadskvarter i kungsängen gör att detta i framtiden kan komma att bli en mer central punkt i staden. Själva torget liknar en amfiteater med många sittplatser riktad mot ån och eftermiddagssolen här kan sol

Efter att ha gått klart första terminen på arkitektskolan i Umeå, så har jag redan börjat tänka på var jag ska ta min master... Och jag har fastnat på Harvard - på grund av min bild av hur campuslivet är där. Min bild av campuslivet på Harvard är en vacker miljö med historiska byggnader, fantastiska faciliteter, bra studentliv med föreningar där du alltid har nära till intressanta människor och spännande diskussioner om just det du är intresserad av... Jag saknar detta i Umeå. Närhet är något som inte existerar här, föreningslivet har jag inte sett något av- visst borde det finnas? Sanningen är att Umeå inte är någon universitetsstad - det är bara en stad med ett universietet. Universitetet och staden ligger åtskillda - Kring universitetscampuset finns en dödzon av parkeringsplatser och trafikleder vars enda syfte jag kan komma på är att effektivt skapa ångest för alla studenter som måste ta sig förbi dom en mörk decembermorgon. Det är ett universitet på ett gärde och tyvärr ser jag

As a boy I was totally fascinated with cars and in my drawings I designed and redesigned every aspect of them - the interior, exterior, how it worked etc. And now there's an open designcompetition about a future volkswagen car. Of cource I want to take part of it. The question is how does a near future car look like? My hope is that it looks like a bicycle and I believe that's going to be reality for many people in urban areas, cause the cost to have a car will increase dramatically as a result of the energy crisis that probably will occur. The cost of parking will probably increase aswell when the urbanisation make cities more denser, but that also mean that the need of the car also will decrease. So in cities cars will probably be more expensive and less of a necesity and that will probably lead to a car-pool boom. But how does a car-pool-car look like? I think there's a need for a new type of car class - a car designed to be shared. A car to be romanticised as an icon,