Tankar om arkitektur

När staden idag utvecklas så sker det oftast genom ny bebyggelse på ny mark eller genom att existerande hyresfastigheter utvecklas. Bostadsrättsföreningar är dock konservativa när det kommer till fastighetsutveckling, men behöver de vara det? Ett exempel på stadsdelar där markvärdet är tillräckligt hög för att få bostadsrättsföreningar att vidareutveckla sina fastigheter är Fålhagen i Uppsala. Beläget alldeles intill resecentrum och ytterligare ett stenkast ifrån city så är detta område super attraktivt. I kvarteren finns dessutom gott om mark som kan bebyggas med nya hus. Att få till ett sådant bygge kräver en hel del energi från en bostadsrättsförening och förmodligen står starka åsikter i konflikt med varandra. Å andra sidan finns det i detta fall mycket pengar att tjäna på att utveckla fastigheten. Om tillåtelse gavs att bygga en huskropp i fem våningar längs med gatan i kvarteret i bilden ovan, skulle denna trettiometersremsa mark troligtvis vara värd cirka 8 miljoner. Förde

17 000 slum rehabilitation apartments Informal settlements or slums are not well considered in Mumbai. One out of many cities aspiring to become "world class" and in a world class city no one should live in slums. Expensive slum rehabilitation programs are proposed as a solution to the problems in the informal settlements, which is a strategy that neglect the potentials and benefits found in many informal settlements. My study of a community in Dharavi, showed that slums even can be good places to live, where houses are of decent standard, a strong sense of togetherness and conviviality. Rehabilitating such a community would probably cause more harm than it would heal. A community like this have on their own a potential to improve their living conditions. Even though slum rehabilitation often can be criticized of creating problems that do not exist, it still plays a role. In a city like Mumbai with 60 % or about 9 million people living in informal settlements, where

Studentstaden i Uppsala förvandlad till en medeltida stadsdel. I senaste numret av arkitektur - nr 3 /2013 - var det ganska mycket klagande. Min nya rektor Örjan Wikforss inledde numret med en debattartikel där han skildrar ett samtal med vår bostadsminister, där bostadsministern snällt frågar Örjan vilka regler som borde tas bort. Inga, svarar Örjan och menar istället att det är mer arkitektonisk kvalité som behövs inte färre regler, men att detta är omöjligt då arkitekten är en systemfånge. I numret återkom beskrivningen av arkitekten som systemfånge framförallt som citat från stjärnarkitekten Rem Koolhaas föreläsning på Moderna museet och om Koolhaas säger det så måste det ju vara sant. Den allmänna betydelsen av arkitekt är dock raka motsatsen till systemfånge, arkitekt är någon som står för förändring - likt hur Margaret Thatcher nyligen beskrivits som arkitekten bakom Sovjets fall. I en annan del av Moderna museet gavs nyligen en helt annan bild av arkitekten, nämlige

Ny järnvägsbro genom centrala Uppsala får stora konsekvenser på stadsmiljön - bild: WSP Inför översiktsplan 2010 gjordes en utredning om vilka konsekvenser en eventuell järnväg mot Enköping/Västerås skulle få. I den rapporten talas det om dyra tågbroar genom centrala Uppsala, detta för att undvika en flaskhals där dalabanan och den nya Enköpingsbanan går samman med ostkustbanan. Utredningen såg det som krav att denna järnvägskorsning ska vara mötesfri. Detta innebär att ett spår måste gå på en upphöjd bro; från polishuset, över råbyvägen och slutligen över befintliga spår vid Österplan. Denna bro skulle få allvarliga konsekvenser på stadsmiljön, ett par mindre hus rivs i Svartbäcken, en gångbana stängs där järnvägen korsar Vaksalagatan m.m. Utredningen menar dock att detta är konsekvenser som är värda att betala. Men har verkligen alla lösningar synats? Utredningen går endast igenom två alternativ: 1. järnvägskorsning i plan (flaskhalseffekt) 2. Planskild järnvägskorsning. Men

Tunnel genom Sundbyberg I samband med att mälarbanan utökas till fyra spår genom Sundbyberg, kommer den sträcka som går igenom centrala Sundbyberg att ledas om i tunnel. Kan Uppsala göra något liknande? Hur järnvägen går genom centrala Sundbyberg har stora likheter med hur den går igenom centrala Uppsala och precis som i Uppsala utgör järnvägen en barriär. I Sundbyberg ska dock denna barriär grävas ner. För kostnaden står kommunen för 800 miljoner kronor i utbyte mot de 40 000 kvadratmeter mark som tillgängliggörs när spåren grävts ner. Av tekniska skäl går det dock inte att bebygga denna mark. 800 miljoner vore en relativt billig kommunal kostnad för att gräva ner järnvägen i Uppsala och skulle öppna upp nya möjligheter att expandera stadskärnan och att lösa trafiksituationen. Om det dessutom gick att bebygga marken över tunneln så är priset 200 miljoner / hektar inte helt orimligt för ett så pass centralt läge. Nu är det troligen inte läge att gräva ner Uppsalas järnväg - vi

Låg bas + smalt torn = Vancouverism. Vissa städer har sin egen arkitekturstil. Ett känt exempel är Venedig där arkitekturen dels påverkats av stadens historiska roll som porten mellan öst och väst, men också av det faktum att husen nås via kanaler istället för vanliga gator. Ett lite mer samtida exempel är Vancouver, där staden gett namn åt en helt egen byggnadstypologi. På en låg bas med fasaderna i liv med gatan och butiker i bottenplan reser sig smala och höga bostadstorn. Det är så de bygger tät blandstad i Vancouver, en byggnadstypologi som ger många fördelar - hög täthet kan kombineras med en gatumiljö i mänsklig skala utan att förlora dagsljus och lägenheterna får både solljus och utsikt. Parker för de boende kan anläggas på basens tak. Det finns självklart en del invändningar  - tillexempel att det är dyrt att bygga så pass högt eller att många torn kan påverka stadsbilden. Uppsalaism? Men en liknande stil finns även i Uppsala, dock i en mindre skala. I korsningen

Ibland blir markvärden så höga att det är lönsamt att riva. Bild: David Castor 600 kvm tomt för 6 miljoner  eller cirka 900 kvadrat för 4,75 miljoner , det är vad marknaden är beredd att betala för villatomter i Uppsalas centrala lägen. På den förstnämnda tomten i Kåbo uppfördes en gigantisk villa och på den andra tomten i Luthagen uppfördes 4 stycken radhus. Fler omvandlingar av befintlig bebyggelse ser också ut att bli av. Nu är det Uppsalahem som vill riva några av sina fastigheter i Svartbäcken för att bygga högre. Med läget centralt intill Fyrisån finns det nog potential att göra vinst på den kapitalförstöring som rivning innebär. Ett fjärde exempel hittar man på andra sidan Fyrisån, där det talas om att bygga bort Fyrisskolans idrottsplan . Markvärdet bör här vara lika högt som på hallsjöbrädgård uppemot hundramiljoner / hektar. Snabba pengar för kommunen och bostäder för de som kan betala, det är vad staden får med denna utveckling. Frågan är om några mervärden kan skapa