Tankar om arkitektur

Uppsala kommuns vision för södra-staden och Station i Bergsbrunna. Vilken typ av stadsmiljö kan man tänka sig när Uppsala kommun lovar bort 33 000 bostäder i utbyte mot 4-spår mot Stockholm? Enligt Uppsala kommun ser avtalet ut enligt följande : Det avtalsförslag som har förhandlats fram behöver godkännas av regeringen, kommunfullmäktige och regionfullmäktige. För staten innebär uppgörelsen: Utbyggnad till fyra spår på järnvägen från Uppsala resecentrum till den södra länsgränsen Ny tågstation i Bergsbrunna Ny trafikplats vid E4:an i höjd med Bergsbrunna station Möjlighet till statlig delfinansiering av Ultunalänken med 900 miljoner kronor från stadsmiljöavtal För Uppsala kommun innebär uppgörelsen: 33 000 nya bostäder i Bergsbrunna, Sävja, Gottsunda och Ultuna (Av dessa ska minst 30 procent vara hyresrätter.) Kapacitetsstark kollektivtrafik längs Ultunalänken (Spårväg om statlig medfinansiering beviljas) Finansiering av ny trafikplats vid E4:an genom exp

Ohållbar sovstadsexpansion i Mexico City. Den svenska versionen av detta planeras nu av miljöpartiet. På  radion  lyssnade jag på hur bostadsminister Peter Eriksson (bostadsminister, mp) griper efter halmstrån i sitt försvar av idén om att bygga nya städer, som en lösning på bostadsbristen i framförallt storstadsregionerna. I programmet får hans planer med rätta kritik både av stadsbyggnadsexperter och av naturskyddsförening. Här är de presenterade lägena för nya städer och stadsdelar: Landvetter södra i Härryda kommun (10 000 bostäder)  Segersäng i Nynäshams kommun (7-10 000 bostäder) Hemfosa i Haninge kommun (12 000 bostäder) Alsike i Knivsta kommun (10 000 bostäder) Nydal i Knivsta kommun (12 000 bostäder) Bergsbrunna och Södra staden i Uppsala kommun (33 000 bostäder) "Nysala" i Uppsala och Knivsta kommuner (20 000 bostäder Näringen i Gävle kommun (4-6 000 bostäder) Där Näringen i Gävle, Nydal i Knivsta och Bergsbrunna och Södra staden i Uppsala är att betrakt

New York den urbana normens ideal? Vy mot central park från Rockefeller center. Reflektion från seminarium vid Uppsala Universitet om den urbana normen arrangerat av forskningsnoden "Urban & rural space" vid institutionen för kulturantropologi och etnologi den 12:e oktober. Talare är Claes Caldenby, professor i arkitekter vid chalmers, Mats Franzén professor i sociologi vid Uppsala Universitet och Emil Sandström från SLU. Min analys : Den typ av "metropolisarkitektur" av högexploaterad bebyggelse med tydlig amerikansk influerad storstadskaraktär som idag börjar synas i svenska planer i bla Stockholm och Göteborg (Hagastaden, ”Göte Burj”, Årstadal…) anser Caldenby att vi kan vara utan - och den säljs in med tveksamma budskap. Jag delar nog inte uppfattningen att vi helt bör avstå från en stadsbyggnadsform som frångår den europeiska stadens traditionella 5 våningsskala och den moderna stadsplaneringens fokus på friytor och solljus där alla byggnader

Uppsalas nya bussringlinje Förra söndagen åkte jag Uppsalas nya ringlinje. En buss som åker ett varv runt stadens centrala delar. Ett varv tar en timme. Förutom att busslinjen spenderade ca 20 minuter i industriområden och längs trafikleder där det saknas vettiga hållplatslägen så kan det kanske fungera. Hursomhelst gav turen ett smakprov av vad som väntar det framtida Uppsala i stadsbyggnadssammanhang. Linjen går längs flera av stadens pågående utbyggnadsområden - Östra Salabacke, Ulleråker, Rosendal, Börjetull, Librobäck, Kapellgärdet, Råbyvägen och till slut längs det stora område som lär byggas runt Gränby centrum. Ringlinjen markerad i Orange färg.  Det är en ansenlig del av stadens planerade bebyggelse. Med plats för upptill 20 - 30 000 nya bostäder på sikt. Den som är bevandrad med planerna inser att dessa ter sig mycket likartade. Hög bebyggelse i fem till åtta våningar men ibland högre och ofta placerade längs stadens större trafikleder. Det finns såklart en risk me

Enfamiljshuset är en grundpelare för stadsbyggande runt om i världen och drömmen om det egna huset med trädgård är stark inom många olika kulturer. Dock kan denna dröm se ut på många olika sätt beroende på var i världen du tittar och som resultat vara olika tillgänglig. I detta inlägg tänker jag ge mig på en internationell jämförelse av våra städers mest glesbebyggda stadstyper - enfamiljshusområdet. Stockholm: I Stockholm utgör villaområden ca 65 % av ytan för stadens bostadsområden, även om villa områdenas andel av stadens bostäder är snarare 15 %. Bostadstätheten i stadens villaområden utgör därmed endast 1/5 del av stadens genomsnittliga bostadstäthet och endast 1/10-del av den genomsnittliga bostadstätheten i stadens övriga stadsdelar. Med denna typ av glesa villamattor blir drömmen om det egna huset en dröm som för de flesta är ouppnåelig och för många av de som når den blir det en källa till hög skuldsättning. I Stockholm är det typiska villaområdet renodlat från

I förra inlägget beskrev jag London som en ganska påfrestande storstad. I det här inlägget tänkte jag berätta om en av de platser jag uppskattade mest med mitt besök. Det är en oas som tar besökaren bort från ljuden, trängseln och myllret av intryck som kännetecknar den normala gatumiljön i London. Jag tänker inte på någon park eller trädgård. Istället tänker jag på en bebyggd miljö. Visst låter det som ett modernistiskt bostadsprojekt från 60 eller 70-talet komplett med hus i park och trafikseparering!? Och visst lite åt det hållet vill jag komma... Den oas jag tänker på är Barbican Estate mitt i centrala London uppbyggd från 1960 till år 1980 i en av de delar av staden som skadats mest i andra världskrigets bombräder. Det är ett område i en enhetlig brutalistisk stil där de offentliga miljöerna är bilfria och uppdelade på olika nivåer. Svårorienterat, men den som anstränger sig hittar i dess mitt ett kulturcentrum med teater, bio, bibliotek, konsthall och restauranger. Til

En av alla oändliga gator med townhouses i London. För en novis som jag är Londons tunnelbana en märklig upplevelse. Ner i underjorden och in i en miniatyrvariant av tunnelbanetåg som jag knappt kan stå raklång i. Med kroppen krökt efter tunnelbanevagnens rundade form tränger jag mig in tätt tillsammans med vad jag förmodar vara riktiga Londonbor. Här står jag och luktar på andras armsvett samtidigt som jag begrundar vilken typ av stad London egentligen är. Vad är det som attraherar folk till denna stad? Kanske är det som med många metropoler - Bombay, Moskva, New York - att denna stad också besitter någon sorts aura som får folk att stå ut med att bo dyrt, dåligt och med långa pendlingstider!? Här får de ju åtminstone jobb och förhoppningsvis också en karriär. Den uppmärksamme upptäcker snabbt att stadens utbud omfattar ALLT som kan konsumeras. Museer, konst, historia, musik och konsumtion. Ett urval lika outtömligt som raderna av townhouses som kantar stadens gator. Men me

I Uppsala utreds frågan om återinförandet av spårvagn som en del i att skapa en attraktiv kollektivtrafik i takt med att staden växer. Filmen ovan visar hur det såg ut i staden år 1911. Det är lätt att bli nostalgisk över gamla filmsnuttar som visar gamla tiders spårvagnsstäder. Notera hur gående år 1911 korsar gatan fritt utan tanke på övergångsställen. Så här i efterhand kan det tyckas tråkigt att spårvägen lades ner - när den idag tycks vara aktuell på nytt. Något som bör utredas i de nya spårvägsplanerna är faktiskt vilken spårvidd som bör väljas. För i Uppsala finns redan järnväg i form av smalspår 891 mm - samma spårvidd som exempelvis Roslagsbanan , vilken idag transporterar 40 000 passagerare/dag på sitt enkelspår. Att kunna utnyttja samma sorts vagnar för de nya spårvagnslinjerna och för eventuell kollektivtrafik längs de gamla spåren vore därför av ett ekonomiskt intresse (vagnar är dyra och det är dyrt att driva många olika system). Karta över Uppsala-Lenna järn

Stad med tunnelseende!? Idag har jag bott i lite mer än ett år på landsbygden utanför Uppsala. Visserligen på acceptabelt cykelavstånd (ca 1 mil) och med Uppsalasiluetten väl synlig från sovrumsfönstret. Med en välriktad tubkikare kan jag faktiskt se sista aprils mössviftande från biblioteksbalkongen utan att behöva resa mig ur sängen. Få förunnat även om man bor i stan. Men att bo här utanför stan har även gett mig en del nya perspektiv. Att se staden utifrån med jordbrukslandskapet i fonden och skogsbruksmarken runt knuten ger en del perspektiv på stadens avtryck i landskapet. Jag ser morgontrafiken på väg in till staden, jag åkrarnas förändringar och jag andas in dammet som de skapar under torra perioder. Ett av de första intrycken när man lämnar staden är mängden skräp som färdas med vinden längs dikesgrenar och över åkrarna där traktorerna plöjer ner plastpåsarna ner i jorden. Staden kan i åsynen av detta närmast liknas vid en överfylld soptunna som väntat för länge på at

Planillustration från Uppsala kommuns planprogram. svart = Nya byggnader.  Från SLU har det den senaste tiden kommit flera debattinlägg rörande stadsdelen Eriksbergs utveckling - bland annat har en förlängning av samrådstiden skett på deras inrådan. I deras senaste debattinlägg "Ett hållbart Eriksberg"  utvecklar de sina egna visioner om vad som är en hållbar stadsutveckling i Eriksberg. "Lagom volym - måttlig skala - rimligt tempo" är ledorden för deras vision.  Jag tror det ligger en hel del klokskap i de ledorden. Stadens utveckling kan inte enbart anpassas till politiska mål om nybyggnadstakt - det behövs också tid för att skapa  stadsmiljöer  med kvalitet. Vad jag kan se i planerna för Eriksberg så har just tid till eftertanke varit något som fått  stryka på foten. Ett tydligt exempel på detta är hur en existerande plan för fyra nya punkthus i planens södra del inte har bearbetats trots att omgivande förutsättningar ritas om radikalt. Den skogskil