Tankar om arkitektur

15-minutersstaden väcker känslor och har på senaste tiden blivit föremål för högerextrema konspirationsteorier. När Kungliga automobilklubben jämför 15-minutersstaden med kommunistisk planekonomi ges tillfälle att räta ut missuppfattningar och peka på vad 15-minuterskonceptet kan bidra med i formandet av våra städer. 15-minutersstaden är det trendande konceptet för att skapa mer gångvänliga städer med mer närhet. Till viss del en gammal idé i ny förpackning. Nu med större fokus på närhet där ett brett utbud av arbete, skola, kultur, rekreation och handel ska kunna nås inom 15 minuter med gång eller cykel. Paris, som är affischnamnet för 15 minutersstaden, har på kort tid byggt ett nätverk av cykelbanor på sina gator och på vissa platser utmanat bilarnas utrymme i gaturummet. Inte olikt vad många andra städer gjort långt tidigare.  Detta tycks skrämma. Konspirationsteorier florerar om att 15-minutersstaden syftar till att skapa en sorts murar som hindrar invånare att röra sig längr...

Illustrationskarta från Uppsala kommun med plan för ca 20 000 bostäder. Notera skalan! Yttrande för FÖP Sydöstra stadsdelarna Vi ser att arkitekterna bakom planen gjort ett bra jobb givet förutsättningarna i fyrspårsavtalet och framförallt givet den mycket begränsade tiden de har haft på sig. Den stora mängden exploatering har hanterats bra i väl avvägda kvartersstorlekar. Här är det glädjande att man frångått den pågående trenden i bland annat Rosendal och i de senaste planerna av Kungsängen med allt mindre kvartersstorlekar. Behov av mer varierade platsbildningar! (och smalare gator) Vad gäller gatustrukturen skulle man kunna tillåta sig att ta avsteg från det strikta rutnätet, särskilt när detta inte längre motiveras av trafikskäl. Stadsplanekonsten rymmer fler typologier och särskilt kan man ifrågasätta rutnätet i de delar av planen där stadsstrukturen är smal så som i södra delen längs 255:an eller på östra sidan Järnvägen. Vid sidan av noder och huvudstråk kan sta...

We have more boats Klimatpolitik utmålas ofta som skadlig. Så skadlig att den kan leda till ödelagd framtid och till så kallad klimatdiktatur. Men är beläggen för detta scenario verkligen trovärdiga eller är detta argument en sorts klimatpolitiksalarmism?  Ordet Klimatdiktatur eller klimatdespotism är ett nyord menat att att utmåla ett skräckscenario där en "totalitär" miljörörelse fått absolut politiskt inflytande. Den populärkulturellt bevandrade kan jämföra med samhällsordningen i filmen Interstellar där de styrande indoktrinerat befolkningen i tron om att månladdningen aldrig hänt och att högteknologi är ett otyg. Att vilja bli något annat än ekobonde ses i detta samhälle som högst suspekt. Det är ett dysfunktionellt samhälle med fattigdom, svält och torka. Om man ska lyssna till dagens klimatdebatt så utmålas scenarion som dessa - där välmenad klimatpolitik för med sig samhällsskadliga konsekvenser - allt oftare som ett högst reellt hot.  Ett exempel som varnar ...

Försvarsbudgeten i Sverige historiskt. Försvarsanslaget bör gå ner vid minskad krigsrisk. Det är ekonomiskt vansinne att överdimensionera ett invasionsförsvar, när resurserna behövs till så mycket annat. En strategisk timeout är därför ingen dum idé. Problemet är bara den politiska oförmågan att öka försvarsanslaget i tid när krigsrisken och försvarsbehovet ökar.  Det är politiskt svårt att prioritera ökade försvarsanslag framför andra angelägna utgiftsposter i statsbudgeten. För det är mycket pengar som ska till. Därför tenderar ökade försvarsanslag komma först långt efter att behovet av ökad försvarsförmåga uppstår. Kriget i Georgien 2008 och kriget i Ukraina från 2014 borde uppfattats som tydliga signaler om att den strategiska timeouten var till ända.  En lösning på denna intressekonflikt är att öronmärka pengar till försvarsupprustning. Pengar som inte kan användas till andra ändamål blir politiskt lättare att spendera. Låt säga att man i samband med en stra...

Illustration som visar de globala utsläppen fördelat på befolkning och inkomst. Källa: Oxfam.  Alltför länge har rättviseaspekten i klimatpolitiken undvikits i den politiska debatten. Det är synd. För på många sätt är vår klimatpolitik utformad för att eliten ska kunna köpa sig fri medan låginkomsttagare ska kuvas till utsläppsminskningar. Det är en modern form av avlatspolitik som varken leverar i effektivitet eller med att redovisa dess snabbt stigande kostnad för kommande generationer. Syndarnas skulder tvättas bort i en predikan om att vi alla är lika skyldiga. Men vi är inte lika skyldiga till utsläppen. Enligt en rapport från Oxfam, som baserar sig på forskning från Oslo universitet, samt motsvarande forskning gjord av den välkända ekonomen Thomas Piketty, står livstilsutsläppen bland världens 10 % rikaste för ungefär hälften av världens totala utsläpp. Den ojämlika fördelningen av utsläpp mellan rik och fattig återfinns i en närmast motsvarande grad även inom länder. ...

Vi människor tycks ha en tendens att enögt tro på de fakta och åsikter som bekräftar vår egen världsbild, samtidigt som vi vänder vårat blinda öga och våra mest kreativa invändningar mot de fakta som ifrågasätter denna. Detta är inte minst sant i klimatfrågan, som till sin natur är obekväm och tycks provocera fram alla möjliga typer av förnekelse. Mest uppmärksammat är de som förnekar klimatvetenskapen helt och hållet, så kallade klimatförnekare. En mindre uppmärksammad form av förnekelse är reaktionen att förminska, dels storleken av sina egna utsläpp och dels ansvaret att åtgärda dessa. Denna form är betydligt vanligare och är en närmast mänsklig reaktion när klimatfrågan frammanar motsättningar som utmanar vår livsstil och våra värderingar. Enligt dessa ursäkter är det alltid någon annan som bär ansvaret och det är alltid någon annans utsläpp som är det egentliga problemet. Enligt detta utstakade spår har organisationen Svenskt Näringsliv satt upp webbsidan ekonomifakta.se, som...

Karta över länder som undertecknat Parisavtalet. Gult: länder som skrivit under avtalet. Blått länder som har skrivit under och ratificerat avtalet (förbundit sig att följa det). Fem punkter för en rättvis och effektiv klimatpolitik. 1. Hedra Parisavtalet. Sverige bör hedra åtaganden i Parisavtalet som undertecknats av i stort sett alla länder och driva på för tuffare mål och motverka kryphål och blygsamma tolkningar av avtalet. Utsläppsmålen bör tydligare definieras av en koldioxidbudget, snarare än ovetenskapliga årsdelmål, som tydligare ger vägledning av hur mycket vi behöver minska utsläppen år för år. Koldioxidbudgeten bör dessutom vara utformad utan att göra sig beroende av framtida negativa utsläpp i en planetär skala, så länge ett sådant scenario saknar stark trovärdighet. 2. Internationella klimatpakter. Skapa klimatpakter tillsammans med andra länder för att minska kostnaderna för en proaktiv klimatpolitik. Låt istället kostnaderna delas mellan fler länder ...

Eftersom det är valår och hög tid för politiskt engagemang. Så tänkte jag här skriva mitt egna stadsbyggnadspolitiska valmanifest för Uppsala. Uppsalas unika position: Uppsala är en av få Svenska städer som vuxit oavbrutet ända sedan mitten av 1800-talet. Tillväxttakten tycks även fortsättningsvis innebära en fördubblad befolkning vart 50:e år. Givetvis är en sådan långsiktig förutsägelse mycket osäker och är beroende av både migrationspolitik och migrationens drivkrafter, vilka troligtvis kommer att öka med klimatförändringarna (även om vi klarar 2 gradersmålet). Även flyttmönster inom Uppsala-Stockholmsregionen kan få stor påverkan på Uppsalas tillväxt, varför staden måste planera för en starkt ökande befolkning. Programförklaring i 10 punkter. 1. Vi bör bygga för de som vill bo här. Att inte bygga för de som vill bo i Uppsala kommer till ett högt pris. Det priset betalas av de med knapp hushållsekonomi - unga, arbetslösa, ensamstående föräldrar, fattigpensionärer mm. De...

Lillington Gardens Estate i centrala London, ritat av Darbourne and Darke är en arkitekturpärla värd att besöka. Här är lite bilder från mitt besök förra sommaren: Fotocredd går till Klara Nero.

I debattartikeln " Riskerna med fyrspår " i unt 26/3 försökte jag belysa riskerna i det fyrspårsavtal som kommunen undertecknat med staten. Vad händer om kommunen inte lyckas infria sina svåruppfyllda löften om att bygga 33 000 bostäder med hög täthet och på kort tid? Vad händer om vi får en byggkris eller om inte tillräckligt många vill flytta till nybyggda flerbostadshus i Gottsunda? Kan staten då dra sig ur avtalet och lämna kommunen med halvfärdiga höghusförorter i sämsta tänkbara läge utan den utlovade tågstationen söder om Bergsbrunna? Konsekvenserna av det skulle kunna bli mycket dyra. Erik Pellings replik i Unt 27/4 var i det avseendet en besvikelse. Ingenstans i repliken bemöts dessa påtalade risker trots den tydliga rubriksättnigen. Istället försöker han på ett tillgjort sätt ogiltigförklara hur jag beskriver den i avtalet utlovade bebyggelsetätheten för de nya stadsdelarna. Men nu är det riskerna och inte tätheten i sig som var huvudfokus för min artikel. ...

Riktlinjerna för det framtida Uppsala tar just nu form inne på kommunens stadsplaneringskontor. Kommunen har lovat att bygga 33 000 bostäder mellan Gottsunda och Bergsbrunna i utbyte mot att staten investerar i tågspår och ny tågstation söder om Bergsbrunna. Men avtalet om bostäder för ca 70 000 invånare på en yta motsvarande stadsdelen Sunnersta kommer med betydande risker för kommunen. Jag är i grunden positiv till Uppsalas stadsutveckling. Den höga byggtakt som uppnåtts de senaste åren är nödvändig för att Uppsala ska få bostadspriser som fler har råd med. Dessutom har det i många fall gett oss inspirerande nya stadsmiljöer som vid Cementgjuteriet, Resecentrum eller Rosendal. Men för att fortsatt klara en god stadsutveckling behövs fler verktyg än bara förtätning på parkeringar, verksamhetsområden och kraftledningsstråk. Den senaste Översiktsplanen från 2016 lyfter med stor emfas fram fyrspår till Stockholm och ny station i Bergsbrunna som det verktyg Uppsalas stadsutvecklin...

Enligt avtalet möjlig placering av de 33 000 bostäderna markerat inom svart streckad linje. I det markerade området mellan Gottsunda och Ultuna kommer sannolikt en stor del av ytan att förbli obebyggd, t.ex natura 2000 området och mycket av SLU:s markägor. Avtalet mellan stat och kommun om ny tågstation i utbyte mot byggandet av 33 000 nya bostäder i stråket mellan Bergsbrunna och Gottsunda bygger på gravt vilseledande illusioner om vilken bebyggelsetäthet som kommer att prägla den framtida bebyggelsen för ca 70 000 invånare. Kommunfullmäktige är vilselett och här tänkte jag förklara hur. Ingående i avtalet finns en promemoria som visar var och hur dessa bostäder ska få plats. Här finns luddiga markeringar på en karta som visar möjlig geografisk placering av bostäderna och här finns också kvantitativa beräkningar om vilken täthet dessa behöver byggas med för att få plats på markytorna som är tillgängliga för ny bebyggelse. Hur stor yta behövs för 33 000 bostäder? I denna p...