Tankar om arkitektur

Under den lilla tid jag varit ifrån stan så har Uppsala med 200 000 invånare i kommunen officiellt börjat kalla sig för storstad. Jag kan inte säga att jag sett någon stor förändring under tiden jag varit borta. Ett litet storstadstecken är att det har flyttat in dyra modebutiker i stan, som ingen normal person har råd att handla på.  Filippa K, J.Lindeberg, Peak - "peck" - och Nalle Puhs kompis TIGER har öppnat boutique i stan. Nu kanske ni riktiga storstadsbor tänker att denna företeelse återfinnes i varenda närförortscentrum och att riktiga storstadsikonbutiker har franska och italienska namn, som Gucki, Vers-ache, Mullbelly, Bullbelly o.s.v.  Uppsalas "mini-plattan" - EMO-trapp till vänster, pundargång rakt fram... Det har också skett nybyggen i staden under den senaste storstadshybristiden. Efter flera års byggande har den gamla centralstationen omvandlats till "resecentrum". Ett nytt och grått "torg" har också anlagts på östra sidan av

Riddartorget heter nu ... Alexanderplatz! Tydligen har jag varit saknad. Mycket hinner förändras på ett halvår. Jag har återkommit till stan efter ett halvårs frånvaro och den stad jag möts av är inte riktigt densamma som den jag en gång lämnade. Överallt syns små förändringar. Det känns lite som att jag behöver lära känna min gamla hemstad på nytt. Under tiden jag varit borta så har staden börjat kalla sig för storstad. Även om det är nonsens så måste jag säga att saker förändras fort. Det märks inte minst på det nästan svärmande folkvimlet på stan. Pulsen i staden börjar nästan bli storstadsmässig, med betoning på nästan. Hur som helst är det fantastiskt skönt att vara tillbaka! Downtown Uppsala - 60-tals fult men ändå charmigt! Blev lite besviken idag när jag strosade runt stan och fotade. Såg "... Alexanderplatz skylten" häromdagen och tänkte att den skulle fotodokumenteras. Men när jag kom tillbaka idag med kameran i högsta hugg så var skylten borta! : ( Får istä

Gillar det här projektet av Kjellander + Sjöberg. Det är en på och tillbyggnad av ett hyreshus från 60-talet beläget vid Vaksala Torg. Förutom att det är riktigt snyggt så gillar jag också det sätt det är inklämt - på och mellan existerarande byggnader. I Uppsala och de flesta andra städer finns det mängder med såna här små ytor där man skulle kunna klämma in en liten byggnad. En ny byggnad som kan tillföra något till gatan, torget eller stadsdelen. Ett litet café kanske, ett bageri eller en kvarterskrog. En sådan byggnad behöver inte vara särskillt stor. Ibland är det en fördel att byggnaden är riktigt liten, så att den kan placeras där den gör som störst skillnad. Kanske ett litet, litet café vid den där vackra platsen.  Som vi bygger städer idag så uppstår alltid brister. Vi planerar en stadsdel från grunden, ofta med en fantastisk vision för ögonen, vi bygger alla stora likartade byggnader ungefär samtidigt och sedan står vi lite halvsnopna när vi ser slutresultatets alla små b

Nordkoreas ledare Kim Jong il är till mångas stora sorg död. Bilder tyder på att han fått sig en liten sarkofag. Den omfattande personkulten kring honom kanske kräver ett maosoleum där hans kropp kan beskådas av allmänheten. Men har jag inte sett den där sarkofagdesignen förut? Syns den inte i denna skiss av Konstantin Melnikov? Som nummer 3... Jo där är den! Ett av Melnikovs alternativ till Lenins sarkofag. Nordkorea är inte helt stängt för influenser trots allt. Sovjetisk Avantgardistisk Sarkofagarkitektur från 20-talet tycks ha spridit sig hit sådär nära 90 år senare...

Ibland kan jag tycka att jag är lite gnällig när det gäller stadsplaneringen i Uppsala. Jag klagar på allt. Hemma sitter jag tyst och tänker: Varför görs inte det? och det? och det? Även om jag tycker att det går att göra så mycket mer, så finns det många saker som jag också tycker är mycket bra med stadsutvecklingen i stan. Jag tycker att det är mycket bra att det byggs en hög andel lägenheter i Uppsala och att det byggs mycket i stadens centrala delar som i Kungsängen i Uppsala. En central stadsdel som när det står klart kommer att ha mer än 10 000 invånare och förhoppningsvis kunna bli en aktiv del av stadskärnan. Arbetet med området har också utvecklats på ett bra sätt. De brister som finns i de första etapperna börjar försvinna i efterföljande etapper, såsom de första etappernas monofunktionalitet, trista utformning etc. I de nya etapperna är det lite mer fuktionsblandat, verksamhetslokaler finns i bottenvåningarna, nya parker har lagts till mm. Tycker nog att man bör verk

" The IKEA-syndrome  är en sjukdom som ofta drabbar den politiska ledningen i små-medelstorastäder.  Symptom:  Lokalpolitiker får ofta en manisk vilja att förutsättningslöst slicka storföretagens rövar i jakten på investeringar. Resultatet är att storföretagen får stor makt över stadspolitiken och bidrar till beslut som snedvrider marknaden till deras favör och allt för ofta till förtret för små lokala konkurrenter." Politiker har en tendens att blåsa upp sig själva över små små framsteg... Ovan: Gunnar Hedberg och Cecilia Forss (M) .... Läste denna  debattartikel  om "storstaden" Uppsala, skriven av de ledande allianspolitikerna i staden. Politiker har en tendens att bedömma sig själva på ett smått självglorifierande sätt. Tycker att det kan bli lite osmakligt då verkligheten inte alltid är så pass skrupelfri som de uppenbarligen ser den. Är det här en ekonomiskt, ekologiskt eller ens socialt hållbar handelsstruktur?   I artikeln säger de sig värna om Up

Chicago är en sjukt cool stad. Det finns platser som får mig att känna mig rik. Det är en känsla som uppstår när man befinner sig i vacker natur som i vacker arkitektur. Jag skulle vilja kalla denna kategori för rika platser. Jag tror att vi människor behöver tillgång till en rik plats för att kunna må bra. En sådan plats som fick mig att känna mig rik är Millenium Park i Chicago. Det är en fantastisk park som staden verkligen satsat på.  En slingrande gångbro av Frank Gehry. De har låtit världskända arkitekter och konstnärer att utforma parken. Frank gehry har gjort en utomhusscen, samt en slingrande gångbro som ger den gående fantastiska vyer mot Chicagos skyskrapor.  The Bean av Anish Kapoor. Anish Kapoor har gjort denna fantastiska "böna" som speglar och förvränger stadens omgivande skyskrapor.  Dock blir den lite fettfläckig på undersidan av allt offentligt pillande. I parken finns också mycket vatten. Här kan man svalka fötterna i sommarvärmen... Och här kan

Träsnidaren är ett område beläget på öst på stan på Umeå - De'e så man he orden här uppe! Det är byggt i slutet av 80-talet. Jämfört med Tomtebo i tidigare inlägg så har man inte ägnat sig åt att göra taskiga kopior av stadens typologier. Istället har området en oregelbunden form som formar gårdar, gränder och små torg.  Den gående leds fram i en krokig bana, som hela tiden riktar din blick mot nya saker. En liten "gata". Skalan samt alla entréer och uteplatser gör att "gatan" bjuder in till små möten och aktiviteter här. Här kan ju barnen spela fotboll! Arkitekten som står för både byggnaderna och masterplanen är den EngelskSvenske arkitekten Ralph Erskine, som är känd för att bygga för "social housing" - för allmännyttan. I princip alla rum i detta område inbjuder till liv. Mot både gator och gårdar vänder sig entréer med små uteplatser. Skalorna är väl avvägda, vilket jag tror är den avgörande faktorn till att rummen inte känns öde. Rummen ak

 Lekande barn på torget i den grekiska staden Kozani. Den goda staden - en fantastisk plats för alla sorters människor. Just nu håller jag på att läsa boken stadskultur av Lewis Mumford, en mycket spännande bok som handlar om hur livet i staden förändrats från medeltiden fram till modern tid - eller fram till 30-talet då boken skrevs. Den förklarar också idéerna och processerna som format våra städer. Under senare år, vad jag vet, så har staden stigit i popularitet. Man kan nog till och med prata om en stadsrenässans. Drömmen om att leva ett urbant liv i en pulserande stadskärna har på något sett kommit att attrahera det stora flertalet. Folk vill kunna mötas på caféet på hörnet. Strosa i butiker på väg hem från jobbet. Beställa hämtmat när orken att laga egen mat tryter. Denna stadsrenässans har också inneburit att det byggts en mängd nya stadsdelar med den urbana staden som ideal. Dessa är oftast byggda med fyrkantiga kvarter placerade i ett rutnät av gator, såsom stadsdelen T

Fotade den här vid börsmeckat Wall Street i New York. En korvbil. Kanske är det en trojansk korv från Occupy Wall Street-rörelsen :) Börjar bli trött på den naiva tilltron till marknaden som finns. Konkurrens är bra säger de. Den driver oss till att bli bättre och effektivare. Men på det sätt som skolor, vårdboenden, sjukvårdstjänster och annan offentlig välfärd läggs ut på entreprenad - lägsta kostnad vinner - så skapas bara en drivkraft: Gör bara tillräckligt. Gör så lite som möjligt... 

Stockholmare är idioter! Hur kan någon vilja bevara en dylik trafikkarusell?  K-märkning, Q-märkning, Riksintresse. Med dessa håller vi förändringens ondskefulla krafter i schack. Jag tycker att det är bra att dessa bevarandemärkningar finns. Ärligt talat så är drastiska förändringar av den byggda miljön oftast dåliga. Det är bra att sådana förändringar motverkas lite även om det kan dras till en extrem, vilket börjar bli fallet i Stockholm. Kvarngärdet Uppsala - Bevaransvärt? Tyvärr kan jag tycka att den bevarandesynen som manifesteras av K-märkningar, Riksintressen och andra bevarandeivrare är alltför formalistisk. När det kommer till k-märkning av små objekt såsom enstaka byggnader brukar det fungera smärtfritt, men när man börjar bevarandemärka stora mängder byggnader eller också stadsdelar så uppstår ibland problem. Problemet ligger ofta i att experter och vanliga människor har helt olika syn på vad som bör bevaras. I bilden ovan syns bebyggelse i kvarngärdet i Uppsala. På

Jag bor i det här fina 60-talshuset som de så lovvärt piffat upp med fasadbelysning. Eller jag bor åtminstone nästan i detta hus - Jag bor i ett hus som är identiskt till detta. Jag stör mig inte så mycket på att huset är ett av många horribla betongblock från sextiotalet. Det jag stör mig på är att någon välmenande person försökt piffa upp denna miljonprogramsbetong med estetiskt tilltalande fasadbelysning. Givetvis är detta ett jättebra initiativ och jag tycker att det till och med blev riktigt snyggt. Det jag stör mig på är att de har satt en exakt likadan fasadbelysning på 2 exakt likadana hus. Det jag undrar är VARFÖR!? VARFÖR!? Varför gjorde de inte husen olika? Då hade ju mitt hus blivit unikt och jag hade kunnat identifiera mig med det. Det skulle inte medföra varken extra arbete eller extra kostnad att beställa 2 olika lampor istället för två likadana. Jag skulle vilja kalla detta för enhetlighetssyndromet. Vi är så fast förankrade i det rationella tankesättet att vi tror

Yesterday we got an assignment to make a 2d composition and thereafter transfer it into 3d. Said and done. Above you find the result. I like it - it's cute! So long it all went just fine, but then one of my teachers brought a string with a hook. His idea was that if you can hang the threedimensional composition and if it remained in the  right position it is BALANCED. And a BALANCED composition is by definition GOOD. Unfortunately my composition is obviously UNBALANCED - which by definition is BAD. If this was about construction I could've understood the purpouse. But this was about beauty. For me this is bullshit. It's an attempt to objectively define beauty by absolute rules. I'm really disturbed by architects who tend to talk about architecture as a field of science with definitive rights and wrongs. Architects always tend to simplify things into black and white. This works and this doesn't no matter the circumstances. This kind of absolute thinking is to me