Tankar om arkitektur

Fotade den här vid börsmeckat Wall Street i New York. En korvbil. Kanske är det en trojansk korv från Occupy Wall Street-rörelsen :) Börjar bli trött på den naiva tilltron till marknaden som finns. Konkurrens är bra säger de. Den driver oss till att bli bättre och effektivare. Men på det sätt som skolor, vårdboenden, sjukvårdstjänster och annan offentlig välfärd läggs ut på entreprenad - lägsta kostnad vinner - så skapas bara en drivkraft: Gör bara tillräckligt. Gör så lite som möjligt... 

Stockholmare är idioter! Hur kan någon vilja bevara en dylik trafikkarusell?  K-märkning, Q-märkning, Riksintresse. Med dessa håller vi förändringens ondskefulla krafter i schack. Jag tycker att det är bra att dessa bevarandemärkningar finns. Ärligt talat så är drastiska förändringar av den byggda miljön oftast dåliga. Det är bra att sådana förändringar motverkas lite även om det kan dras till en extrem, vilket börjar bli fallet i Stockholm. Kvarngärdet Uppsala - Bevaransvärt? Tyvärr kan jag tycka att den bevarandesynen som manifesteras av K-märkningar, Riksintressen och andra bevarandeivrare är alltför formalistisk. När det kommer till k-märkning av små objekt såsom enstaka byggnader brukar det fungera smärtfritt, men när man börjar bevarandemärka stora mängder byggnader eller också stadsdelar så uppstår ibland problem. Problemet ligger ofta i att experter och vanliga människor har helt olika syn på vad som bör bevaras. I bilden ovan syns bebyggelse i kvarngärdet i Uppsala...

Jag bor i det här fina 60-talshuset som de så lovvärt piffat upp med fasadbelysning. Eller jag bor åtminstone nästan i detta hus - Jag bor i ett hus som är identiskt till detta. Jag stör mig inte så mycket på att huset är ett av många horribla betongblock från sextiotalet. Det jag stör mig på är att någon välmenande person försökt piffa upp denna miljonprogramsbetong med estetiskt tilltalande fasadbelysning. Givetvis är detta ett jättebra initiativ och jag tycker att det till och med blev riktigt snyggt. Det jag stör mig på är att de har satt en exakt likadan fasadbelysning på 2 exakt likadana hus. Det jag undrar är VARFÖR!? VARFÖR!? Varför gjorde de inte husen olika? Då hade ju mitt hus blivit unikt och jag hade kunnat identifiera mig med det. Det skulle inte medföra varken extra arbete eller extra kostnad att beställa 2 olika lampor istället för två likadana. Jag skulle vilja kalla detta för enhetlighetssyndromet. Vi är så fast förankrade i det rationella tankesättet att vi ...

Yesterday we got an assignment to make a 2d composition and thereafter transfer it into 3d. Said and done. Above you find the result. I like it - it's cute! So long it all went just fine, but then one of my teachers brought a string with a hook. His idea was that if you can hang the threedimensional composition and if it remained in the  right position it is BALANCED. And a BALANCED composition is by definition GOOD. Unfortunately my composition is obviously UNBALANCED - which by definition is BAD. If this was about construction I could've understood the purpouse. But this was about beauty. For me this is bullshit. It's an attempt to objectively define beauty by absolute rules. I'm really disturbed by architects who tend to talk about architecture as a field of science with definitive rights and wrongs. Architects always tend to simplify things into black and white. This works and this doesn't no matter the circumstances. This kind of absolute thinking is to me ...

A wooden cube... On my visit to copenhagen about a month ago I went to Louisiana. There they have an exibition about living - it's mainly about architecture :). Japanese architect Sou Fujimoto is one of the architects that was exhibited there and his architecture made quite a big impression on me. What I like about his architecture is that it's very physical. The architecture are not smoth under your feet - it's actually seeking conflicts. You have to climb, crawl and jump in order to move trough it. This makes you much more aware about your body and your movements than you are in a normal conflict free space. In that sense it's constantly engaging with you. The other thing i like about it is that it's very informal and abstract. There is no sign telling you about how it should be used. Instead it's up to the inhabitant to define it and redefine it. It becomes what you want it to be. A bed. A hangout space. A fortress. or a hide away. I think this informali...

Visionsskiss... Just nu håller jag på och skapar ett vinnande förslag till en arkitekttävling.  Tävlingen går ut på att skapa en marknadshall i en existerande urban miljö. Jag har bestämt den existerande urbana miljön till St: Eriks torg i Uppsala bredvid den existerande Saluhallen. Anledningarna till det är två - den första anledningen är att Saluhallen går knackigt med kärv ekonomi och den andra anledningen är att St: Eriks torg idag ser ut så här:  St: Eriks torg är idag ett automobilupplag som formligen skriker ut: - Jag är ett blåshål! Det är en plats som gärna passeras eller helst av allt undviks. Detta är synd då det har potentialen att vara ett av Sveriges vackraste torg och som jag visade i mitt förra inlägg så har det förr i tiden sprudlat med liv här. Då kunde det se ut så här:  En vettig människa skulle nog hålla med om att den nedre bilden verkar trevligare. Folkmyller och marknadsstånd vad kan vara trevligare än det!?  Så, alltså! Målen med mitt för...

Det sägs att man ofta blir besviken när man möter sina idoler. Detta är även sant om arkitektur. När man besöker den arkitektur man sett på bild många gånger förut är det ganska lätt att bli lite besviken. Bilden ljuger och verkligheten kan inte alltid leva upp till de förväntningar som lögnen skapat. Själv upplevde jag detta nyligen när jag besökte några projekt av arkitektkontoret  BIG i Köpenhamn. Jag gillar BIG och är ett stort fan av hur de presenterar sin arkitektur.  Bjerget är ett av deras projekt som jag besökte när jag var i Köpenhamn. På en bild som denna ser det ju helt fantastiskt ut. Lägenheterna med stora terrasser ser ju minst sagt attraktiva ut. Men hur långvarig blir den lyckan när du är tvungen att gå igenom ett parkeringsgarage för att kunna komma till ditt hem? Hur kul är det att behöva passera en gallergrind med fängelseattribut för att nå den förvisso väldigt coola tiltade hissen som tar dig upp till din våning? Men det är inte alltid mötet med en i...

Kvinnor som cyklar får fastare bröst. Det är så här Köpenhamn gör reklam för cykling! Istället för att låta någon dammig gubbe från nykteristernas trafiksäkerhetsförbund proklamera att man kan dö om man inte använder hjälm, så promotar man cyklingen genom att framhäva dess fördelar - ett inom området revolutionerande marknadsföringsknep som vi i landet lagom borde lära oss av! Alla möjliga positiva aspekter med cykling framhävs. Alltifrån att en cyklist statistiskt sett är friskare och lever längre, till att denne i de flesta fall sparar både tid och pengar. Sen ska vi ju inte glömma de fastare brösten. Överlag vill jag berömma Köpenhamns metoder för medborgardialog där de går ut på torget och frågar vad gemene man tycker. Kanske är det en bättre metod än alla de samrådsmöten som alltför ofta blir destinationspunkten för pensionärshemmets tisdagsutflykter. Men mest av allt beundrar jag verkligen cykelkulturen i Köpenhamn, den är någonting enastående att häpnas över. Här kommer en ...

Uppsalas Saluhall med S:t Eriks torg i förgrunden. Början av 1900-tal. Notera även spårvagnsrälsen. Jag har börjat skissa på en arkitekttävling . Tävlingen går ut på att rita en täckt marknadsplats i en existerande urban miljö och som den Uppsala-romantiker jag är så bestämmer jag den existerande urbana miljön till S:t Eriks torg bredvid den nuvarande Saluhallen. Anledningen till att väljer att bygga ut den nuvarande Saluhallen är dels att den har det ekonomiskt kärvt och riskerar att läggas ner, vilket är väldigt synd. Den andra orsaken är att torget idag upplevs som ett öde blåshål, isolerat från övriga stadskärnan. Jag tror att både Saluhallen och S:t Eriks torg kan få en renässans om det integreras mer med övriga stadskärnan. För det är ju inte bra att det torg i staden som har störst historisk prägel ser ut så här: S:t Eriks torg idag - ett blåsigt automobilupplag. En skam för hela Sverige. Idag är S:t Eriks torg en enda stor markparkering. Förutom den lilla Saluhallen så f...

Holocaust memorial at night. "First we shape our buildings, then they shape us"  - Winston Churchill once said this. It's one of my favorite quotes. Somehow it defines what architecture is. It says that architecture shapes us, our culture and our actions. I like this definition of architecture, not as an object in itself, but rather as the interaction between form and life, as explained  here by Jan Gehl . This means that good architecture has to be more than aesthetically pleasing objects. It's basically about culture. Architecture shapes and are shaped by our culture no matter if we want it to or not. Different environments makes us behave differently. By entering a cathedral you automatically start to talk more quietly, walk slower and maybe think of other things than you use to think about. In some extent all places affects our behavior this way. Our behavior are both affected by the architecture in itself and by the culture of the spaces. For example there i...

Individer av arten "Homo ar kitektstudent " äter banan. Första veckan i andra året på UMA  börjar närma sig ett slut. Just nu undrar jag lite varför jag längtat tillbaka hit under sommaren. Varför jag tycker om att utsätta mig för arkitektstudier.  Av de fem dagar som gått har den kortaste dagen varit mellan kl. 9-18. Annars har jag inte kommit hem innan halv nio på kvällen. Mycket av tiden i skolan har gått åt att lyssna på maraton presentationer och att som en vante kastas fram och tillbaka av min arbetsgrupps huxfluxiga egenhet att ständigt ändra konceptideer. Tyvärr vet ju jag som gått här i ett år redan att det inte spelar någon roll. Vi kommer att bli kritiserade ändå oavsett om det är världens bästa projekt. Förövrigt ser helgen ut att bli vigd åt arbete. Liv utanför skolan - obefintligt. Så varför utsätter jag mig själv för det här? Ibland händer det att jag ställer den frågan, men för det mesta uppvägs allt lidande av att det är förbannat kul. Här blir man hel...

De senaste dagarna har det rasat en debatt på Svd om bilism. Några Universitetsbetitlade människor från Karlstad och Umeå gör en liten domedagsprofetia för massbilismen. Enligt dom är det bara en fråga om tid innan Oljan blir tillräckligt dyr för att vi ska ha råd att köra som vi gör nu. Därför föreslår de att samhället antingen bör införa förbud eller straffbeskattning, för att på så sätt begränsa bilismen. Tyvärr slår ju det lika mycket mot den bilberoende landsbygden som den ofta onödiga bilismen i städerna. Det krävs alltså mer träffsäkra metoder. Först och främst är det kanske dags att sluta subventionera bilismen där den i hög grad är helt onödig - i städerna. Tyvärr är massbilisismen systematiskt subventionerad i städerna. Kommunerna straffbeskattar tätare och mindre bilberoende bebyggelse i centrala stadsdelar genom höga byggrättsavgifter, samtidigt som byggrättsavgifter för gles bilberoende bebyggelse subventioneras - fastän de faktiska kostnaderna för kommunerna är tvärtom....

Mitt hus. Karaktärsförödande och följaktligen ett idag förbjudet hus.  Segregation brukar beskrivas som ett problem förpassat till Betongförorterna. Dock är det i villaområdenas medelklassghetton segregationen är som störst, vilket tyvärr inte problematiseras i lika hög grad. Från styrande håll verkar det inte problematiseras över huvudtaget. Det har blivit ett ideal som man försöker bevara. Jag bor själv i villaområdet Norby i Uppsala. Här är medelinkomsten näst högst i stan. Läget med närhet till flera fina naturområden och dessutom på lagom cykelavstånd till stan har gjort området mycket attraktivt och på tok för dyrt för det stora flertalet. Om man ska gå efter planbestämmelser över området är det precis så här som de styrande vill ha det. Så här ser plandirektiven ut i Norby, understräckade regler betyder att de stärker segregationen. På kvartersmark får bostadsbebyggelse i ett eller två plan uppföras. Samt att enstaka rum får användas till kontor eller annan...

Snygg inklädnad - dum yta... I stadsdelen Kungsängen i Uppsala står den här transformatorstationen. Tycker att den rostiga inklädnaden är förbaskat cool och troligen kommer det att bli ännu coolare när den är helt inklädd av klängväxter. Men varför har de lagt järnvägssten på marken? Den är otymplig och mer än avskräckande att gå på - det är ett underlag som formligen skriker - det är dumt att gå här! - Du ska inte gå här! Det hade ju varit trevligt om människorna i detta område kunde få en till liten parkyta där istället, det skulle de behöva. Jag undrar vad det är som får arkitekter att ta ett sådant beslut under dessa omständigheter. Man förstår ju att  det kan finnas omständigheter då det är motiverat att otillgängligöra värdefull yta genom att strö ut järnvägssten.  Men inte i ett område som behöver fler parker. Kanske gick det till så här när arkitekterna beslutade om järnvägssten: "- Vanligt gräs är ju snyggt men jag har en stor hög med järnvägssten hemma på mi...

Staden - borgarnas hemvist här Klarakvarteren 1952 Vart har den traditionella borgerligheten tagit vägen? Varför har vi idag inga bankdirektörer som för ärans skull gärna skänker  broar ? Och var är de borgare som stödjer kulturlivet med stora donationer? Var är de borgare som investerar sitt kapital i ståtliga fastigheter? Vart har den traditionella borgerligheten tagit vägen egentligen? Existerar de fortfarande? Dagens borgare tycks sitta som mellanledschefer hos de globala storkoncernerna. Om de gör bra ifrån sig, det vill säga håller en stram budget, så kanske de får en liten bonus lagom till jul. Kapitalet de äger lägger de gärna på lyxkonsumtion från utlandet och andra slösaktiga ting. Det är inget fel med detta - för det är ju inte deras fel. Dagens borgare har det svårt. Mellanchefspositionen gör att de har mer plikter och skyldigheter än friheter att frigöra kapital och manifestera sig själva genom att ge till samhället. Borgarklassen tycks vara ett utdö...

iPad yra i Apples butik på fifth avenue, NYC Legenden Steve Jobs har i dagarna pensionerat sig från VD-posten hos Apple. Det Jobs lyckats med som få andra är att konstant utmana sitt numera jätteföretag att hela tiden vara innovativt. Många storföretag kör ofta fast i gamla fotspår och gör det de alltid gjort utan ambitionen att göra något innovativt och öppna nya marknader. Revolutionerande produkter kommer ganska sällan. Lyckosagan Apple beror på att de vågat satsa på innovativa produkter som lyckats revolutionera marknaden. Det hände med den första iPoden, det hände med iPhone, det hände också nu senast med iPad. Dessa produkter har alla lyckats revolutionera sina marknader och bokstavligen sopat mattan av allt konkurrenterna kontrat med. Men de har framförallt lyckats stärka varumärket Apple genom deras ikoniska design och kvalité. Apple är idag världens högst värderade företag. Men hur länge kan Apple fortsätta att vara innovativt och revolutionera marknaden? Kanske ett li...

Såg på SVT forum idag där det diskuterades tillväxt, höghastighetståg, regionförstoring o.s.v. Det intressanta jag fick lära mig är att det tydligen krävs 4 miljoner invånare för att en region ska utveckla en avancerad tjänstemarknad. Jag vet inte riktigt vad som menas med avancerad tjänstemarknad men det borde ju ligga någonting i detta. Kanske är 4 miljoner invånare en sorts kritisk massa för den regionala marknaden. Kanske är utbudet av arbetskraft då så stort att det blir möjligt att i tillräckligt hög grad kunna hitta rätt arbetskraft. Idag har Stockholmsregionen arbetskraftsbrist inom alltfler yrkeskategorier. Om företagen inte lyckas hitta rätt personal för att kunna utvecklas kommer tillväxten att bromsa in och Sverige tappar konkurrenskraft.

På fysiken fick man lära sig att atombomber kan skapas genom att slå ihop 2 klumpar av höganrikat uran så att de bildar en stor uranklump, förutsatt att den överstiger kritisk massa. I bilden ovan illustreras en kärnklyvning där en neutron träffar en Uranatom vilken därför faller sönder i två mindre atomer och dessutom tre nya neutroner som i sin tur kan klyva nya uran atomer. Denna process sker naturligt hos Uran. Anledningen till att mindre Uranklumpar inte exploderar är att de flesta neutroner missar målen - det finns helt enkelt för mycket tomrum och för få atomkärnor att träffa. Ju större Uranklump desto fler av neutronerna träffar och klyver Urankärnor. Med storleken ökar alltså hastigheten hos reaktionen. När uranklumpen når kritisk massa sker klyvingen så snabbt att en kedjereaktion uppstår. Städer fungerar på samma sätt. Ju större befolkning de har desto fler möjliga möten och utbyten. Det stora utbudet av varor, tjänster, säljare, köpare, arbetsgivare och arbetstagare i en ...

I våras läste jag den mycket bra avhandlingen  Planerat, alltför planerat av Sara Westin, ett tidigare inlägg om den . Boken utgår från en känsla av obehag som infinner sig hos henne när hon går igenom det samtida planerade Hammarby sjöstad. Frågan hon ställer sig är varför det hela känns dött, trist och tråkigt. Så här om dagen tog jag mig själv ner till Hammarby sjöstad för att själv känna på "känslan" av att vara där. Kanske var det inte ett besök under de bästa omständigheterna - mulet, blåsigt och dessutom på veckans stora vilodag - men en stad ska ju kunna levas i, även när omständigheterna inte är idealiska. Väl inne i Hammarby sjöstad så infann sig den föranade känslan av ödslighet. Men stundtals kändes det också nästan trevligt. Jag gillade vissa partier av kajerna, flera av husen var riktigt trevliga och jag insåg även att öppna innergårdar inte alltid är fy skam trots allt. Tyvärr är det intrycket av ödslighet det som jag minns bäst nu när intrycken fått smälta ...

Tycker det är lite lustigt det som skrivs om kravallerna i England, där upprorsmakarna beskrivs som underklasskids, vars begär för märkeskläder, elektronik och andra statushöjande prylar gör att de samvetslöst går ut och gör räder längs den lokala shoppinggatan. Kanske slänger de också lite brandbomber kring sig. Låt oss för enkelhetens skull skylla kravallerna på detta och förbise alternativa faktorer som att många av dessa upplever utanförskap - de kanske möts med misstänksamhet på grund av att de bor i fel område/ har fel etnicitet/ och fel social tillhörighet o.s.v. Men låt oss för enkelhetens skull skylla på att de inte har råd att konsumera de rätta kläderna eller de senaste elektronikprylarna. För vilken betydelse har egentligen våra prylar, vår konsumtion, för hur vi betraktas och ser oss själva? Som goda konsumenter ser vi direkt när någon inte följer mönstret. Det kan vara att någon har en lite för gammal bil, kläder som inte följer modet och heminredning som varken är nytt...