Tankar om arkitektur

Förslag till ny bebyggelse vid Mikaelsplan: A-sidan arkitektur/  Karavan arkitektur och landskap. I unt redovisas ett förslag till att bygga på Mikaelsplan  - en obefolkad avkrok av stadskärnan. Nu ska den luggslitna parken bebyggas, kanske är detta bra då den knappt används och är väldigt utsatt för buller från Kungsgatan, Råbyvägen och Järnvägen. Men lite lustigt är detta förslag när de styrande moderaterna i staden nyligen kom ut med budskapet om att det inte ska byggas i parker när staden förtätas - inom politiken verkar det vara legio att säga en sak och att göra en annan. Så här lät det: Både bostäder och parker.  Många Uppsalabor är skeptiska till en förtätning av staden. Vi tror ändå de flesta ser fördelarna med fler bostäder i centrum, skriver Fredrik Ahlstedt, Cecilia Forss och Liv Hahne.  Många är oroliga för att grönområden försvinner när nya bostäder byggs i centrala Uppsala. Bostäder och grönområden står emellertid inte mot varandra. I det här fallet behöver vi in

Ett parkeringshus vid Lincoln road, Miami Beach. I markplan finns det luxuösa butiker längs en attraktiv gågata. Om konkurrenskraftiga handelsplatser och varför bilen borde ges en plats i staden. I en god stadsmiljö finns handeln som en mötesskapande kraft. I många planer syns idag ofta kvartersstadens handelsstruktur som förebild när centrala industriområden omvandlas till nya stadsdelar. Det ska vara en butik på hörnet, säger stadens planarkitekt. Hela bottenvåningen ska vara butiker!  utropar yimbyisten! Men kanske har de båda missat någonting väsentligt. I dagarna har jag läst Jerker Söderlinds nya bok - Handeln bygger staden - som jag tror kan ge dem båda lite nya insikter. I grund och botten handlar en handelsvänlig stadsplanering inte om att planlöst godkänna olika investeringar som ofta är fallet bland ja-sägande kommunpolitiker.  Att föra en handelsvänlig planering handlar istället om att samordna dessa investeringar på ett sätt som gynnar konkurrens och skapar mer

Jag blev intervjuad av tidningen utpost om Bombay och Dharavi. Kan läsas här.

Hur ser framtiden ut i Bombay och Dhaka? Kommer dessa två städer om femtio år fortfarande vara dominerade av illegala bosättningar, infrastruktur utnyttjad till bristningsgränsen och stor fattigdom, eller ser framtiden ljusare ut... Bilden ovan representerar fördelningen av mark mellan slum och stadsbefolkning i Bombay. Sluminvånarna utgör cirka 50 % av befolkningen, men får endast dela på åtta procent av marken. Man skulle kunna jämföra Bombay med en flotte, liksom en flotte ligger Bombay på en ö. För de flesta av dessa sluminvånare utgör denna ö förutsättningen för deras dagliga försörjning. De är beroende av att bo nära de rikare invånarna i Bombay, alltifrån att kunna tjäna pengar på att samla ihop och återvinna stadens sopor, göra hemgjorda papadoms (en sorts bröd), jobba med försäljning, service eller att jobba för de rikas livsstil. Taxichaufförer, hushållstjänster, biltvättare, grindvakter och servitörer utgör en självklar del av livet för många rika i Bombay. Bombay

Trafik i Bombay Bombay är en av världens mest tätbefolkade megastäder. På Salsette Island där Bombay ligger bor cirka 15 miljoner invånare på en yta av 500 kvadratkilometer. Vilket innebär en genomsnittlig befolkningstäthet på cirka 30 000 invånare per kvadratkilometer. Hur kan detta kopplas till sprawl/ utglesning? Bombay grundades av Portugiser på sydspetsen av en avlång ö och var positionerat här för att kunna kontrollera viken innanför. Denna geografiska position har bidragit starkt till Bombays täthet. Då staden bara kunde växa åt ett enda håll så blev det helt enkelt nödvändigt att bygga tätt för att inte avstånden skulle bli för långa. Staden har också lång historia av rikedom, staden industrialiserades mycket tidigt och har också varit den viktigaste handelsknuten i handeln mellan Indien och Europa. Redan i mitten av artonhundratalet började järnvägar anläggas. Något som till i dag fortfarande utgör grundstommen i stadens uppbyggnad. Stadsdelarna har växt upp runt järnvä

Brf Jaktfalken längs Råbyvägen. Bild: Riksbyggen Samtidigt som Umeå vågar bygga om trafikslum till "Sveriges längsta stadsallé så" så tvekar Uppsala halvvägs. I bilden ovan syns inflyttningsklara byggnader som byggts längs råbyvägen i Uppsala. Råbyvägen eller råbyleden som den också kallas är en av de värsta trafikslumområden vi har i Uppsala. Bebyggelsen i dess sträckning har hittills varit tillbakadragen och närmast vägen har det bara funnits boendeparkeringar och trafikleden är dessutom en tydlig gräns för stadskärnan. Detta blir det ändring på nu. I bilden ovan syns snart inflyttningsklara byggnader i kvarngärdet, där byggnaderna utgör ett klart och tydligt ställningstagande till gatans framtid. Detta ska bli en riktig stadsgata med byggnader på var sida. I en mer perifer del av gatan har fastighetsägaren rikshem ansökt om att få bygga någonting liknande i en cirka 600 meter lång sträcka. Det som Umeå bara har planer på sker redan i praktiken i Uppsala. Men trots a

Fick in en liten insändare som en kommentar på den senaste tidens debatt om tillgängligheten till stadskärnan med bil. Rubriken vinklade det lite väl mycket till att handla om många stadskärnor. Kan läsas här  och här nedan. När vi nu ändå är inne på politik så måste jag tipsa om dokumentären "hit med pengarna!" om Bob och Bonos politiska kampanjer och smarta lobbande. Ganska fascinerande om hur det går till att omvända världens ledare. Kanske något att lära sig av om man vill påverka de lokala stadsbyggnadspolitikerna, för det behövs nog mer än bara spontana insändare. Flera stadskärnor gör centrum mer tillgängligt Flera olika stadskärnor skulle göra Uppsala centrum större och därmed mera tillgängligt, resonerar Alexander Åkerman. Uppsala har under de senaste femtio åren i det närmaste dubblerat sin befolkning. Samtidigt har exempelvis stadskärnan inte förändrats nämnvärt till ytan. Det säger sig självt att det blir problem när dubbelt så många pe

Nya stadskvarter och nytt stadsstråk. Bild A1 arkitekter. Nyligen blev Umeås översiktsplan belönad med årets  planpris  - en plan där man vågar satsa offensivt på en utökad stadskärna. Ett av huvudnumren i denna plan är att förvandla den trafikslum längs den gamla E4:an som korsar rakt genom staden. Det ska bli Sveriges längsta stadsboulevard är det tänkt. En generös gata med trädalléer och fullt med publika verksamheter i bottenvåningarna. Förtätning av staden och skapandet av nya kvalitéer kombineras här på ett utmärkt sätt. För en vecka sedan hade jag möjlighet att lyssna på när Umeås stadsarkitekt Olle Forsgren höll ett föredrag om framtiden för Umeås centrala delar. Det är tydligt att Umeå har en klar och ambitiös vision - parker ska upprustas, rekreationsstråk vid älvrummet ska utvecklas, stadsstråk och kvartersstad ska utvecklas. Alla planer och idéer är dessutom tydligt illustrerade, här lämnas inte något utrymme för diverse feltolkningar, vilket är vanligt förekommand

Bild: Sofia Petersson Samulin Som jag tidigare nämnt har jag varit till Indien och Bombay för att studera "slummen" den informella stadsdelen Dharavi, som med sina runt 600 000 till över en miljon invånare på knappa två kvadratkilometer är en av världens största och mest tätbefolkade slumområden. Jag och mina kollegor fokuserade våra studier till ett torg mitt i Dharavi. När vi kom dit på en söndag möttes vi av kvarterets män som satt på ett scenbygge som de uppförde inför kommande veckas festival. De välkomnade oss att sitta med dem och de började fråga oss frågor. De kollade nyfiket och uppmärksamt i våra skissböcker, en av männen - torgets komiker - anordnade en kroki-session sittandes som modell mitt på torget låtsaspratandes i sin mobil, till de andras stora nöje. Jag började prata mer med en man i trettioårsåldern som introducerade sig som Sachin, han talade till min stora lättnad utmärkt engelska. Han berättade att han var ingenjör och gjorde sin Phd i robotik, ha

Under rubriken "bredda stadskärnan" föreslår Unt:s ledare att det är dags att utvidga stadskärnan - men vågar inte blicka särskilt långt. Man är snabba med att klaga på stadskärnans litenhet - men när man föreslår förändringar till uatökning av stadskärnan är de lokaliserade till Dragarbrunnsgatan och Östra Ågatan. Jag vill här informera unt:s ledarredaktion att dessa gator sannolikt betraktas som en del av "stadskärnan" av de flesta Uppsalabor. En breddning av stadskärnan skapas istället genom en satsning på de delar som ligger strax utanför den. T. ex Luthagen, Svartbäcken, öster om tågspåren och mot Kungsängen. Det finns en intressant  rapport av Spacescape som pekar ut stråk med hög potential för verksamheter som caféer, butiker och restauranger. Det skulle vara kul och se en handlingsplan för att utveckla dessa stråk och kopplingarna mellan stadens centrala stadsdelar - det är det som på allvar kan utvidga stadskärnan.

Bild: Karavan arkitektur & landskap Som avskedspresent från kommunfullmäktige i Uppsala fick centerpartisten Lars O Ericsson äntligen inviga sin dröm om ett ”speakers corner” på Vaksala torg i Uppsala. Kanske blev det dock inte riktigt som han tänkt sig. På platsen har nästan ingen synts hålla tal och ännu färre verkar bry sig om att lyssna om någon faktiskt skulle ta mod till sig och börja tala. Vaksala torg är ingen idealisk plats för aktiviteter som kräver en spontan publik, torget är alldeles för stort och människorna här är alldeles för få, utspridda och upptagna med att förflytta sig. Storleken på torget gör det bekvämt för eventuell publik att upprätthålla trettio meters säkerhetsavstånd till den som håller framträdande. Förebilden för detta speakers corner hittar man i Londons Hyde Park, till skillnad från Vaksala torg är miljön mer intim och mer befolkad av både förbipasserande men också människor som uppehåller sig ledigt kring denna plats. Här finns en sto

Lite kort om arkader och det upplevda stadslivet. Där jag vill påstå att många arkader delar av och skymmer gatulivet, vilket leder till den falska upplevelsen av livlösa gaturum. Vy arkad. Vy trottoar. Liv på stadens gator är kanske det som påverkar våra känslor för miljön mest. En gata utan liv känns snabbt ödslig och tråkig, medan gator med liv känns trevligare. Denna arkad ovan ligger vid Vaksalagatan i centrala Uppsala. Bilderna visar tydligt hur arkadens pelare blir till en visuell avgränsning som skymmer stadslivet och trots att det finns relativt mycket liv här så känns det inte så, för man kan helt enkelt inte se det. Vy arkad. Vy trottoar Denna arkad i korsningen dragarbrunnsgatan/vaksalagatan är förmodligen en av stadens dummaste. De grova pelarna och den minimala skalan gör att butikerna och gatulivet skyms nästan helt och hållet från varandra. Arkader som denna är gjorda av arkitekter utan känsla för skala och just denna gatustump skulle må så mycket

Arkitekturen i Bombay är mycket intressant, här blandas det historiskt intressanta med en total frihet till förändringar och tillägg. Här är Hundertwassers fönsterrätt omvandlat till praktik. Indien var kronjuvelen i det brittiska imperiet och Bombay var staden som kontrollerade handeln mellan Indien och väst. Bombay blev därför väldigt rikt och industrialiseringen av Bombay skedde samtidigt som många städer i västeuropa industrialiserades. Denna rikedom har också gett staden många vackra byggnader - Bombay har kanske en av världens största samlingar av victoriansk arkitektur. Dock är inte alla dessa byggnader från slutet av artonhundratalet alltid så lätta att känna igen, då dess fasader ofta är övertäckta med balkonger, utbyggnader, privata ommålningar, fönsterburar och luftkonditionering. En del kanske skulle tycka att detta var skandalöst beteende mot dessa fina historiska byggnader och visst det måste erkännas mycket av "tilläggen" är skjulliknande och fula. Men

Att göra en undersökning är inte alltid så lätt. Vi har tagits om hand riktigt bra av invånarna runt det lilla torget vi undersöker i Dharavi - vi har till och med bjudits med på en resa, - det är bara ett litet problem. En galen gubbe. Tre dagar i rad har vi blivit ivägkörda från torget av en äldre man, som torgets invånare själva omnämner som galen. Det är inget problem så länge flera män är på torget, men under dagarna när männen jobbar och det mest är kvinnor närvarande på platsen finns det ingen som kan stå emot honom. Senast så klev han in i huset där vi var inbjudna och började skrika ut konspirationsteorier om vad vi håller på med. Tyvärr blir även de människor som vi har bra kontakt med misstänksamma och när vi inte kan intyga att vi har polisens tillåtelse att vara här så blir misstankarna till viss del bekräftade. De senaste tre dagarna har vi inte varit på plats i väntan på ett formellt godkännande av den lokala polisstationen att vi får göra våra undersökningar här. F

Hos ett litet familjeföretag i "slummen" hittar man Gucciväskor. Världen är liten brukar man säga. Vid det lilla torget som vi undersöker i stadsdelen Dharavi, Bombay bor en familj som har en läderverkstad på övervåningen i deras lilla hus. I verkstaden tillverkar de handväskor, plånböcker, datorväskor och det är inte vilka väskor som helst - dyra märken som Gucci, Jimmy Choo, Mullberry. En snabb googling bekräftar att de modeller de tillverkar här är de samma som säljs hos dessa märken. Man undrar om de vet att gucci-väskan de producerar här säljs för inte mindre än tjugotusen kronor i affär i Sverige. Det som kostar tjugotusen i Sverige säljs glatt för 2000 rupier (~ 260 kr) här i familjens enda rum. Nu kanske ni tänker att detta är piratkopior och kanske är så fallet. Men kvalitén i hantverket de producerar är uppenbar och de enda skillnaderna vi sett från de bilder som finns på lyxmärkenas hemsidor är att det saknas en del attiraljer, bling-bling, märken och annat. T

Befinner mig nu med skolan i Bombay - en av världens största megastäder. Vi kom för att se slummen men hittade en stad. Dharavi - här bor mellan 600 000 och en miljon invånare i ett område på knappt 2 kvadratkilometer, husen är till största del hembyggda 2-3 våningsstrukturer och trångboddheten är i många fall häpnadsväckande. Inte konstigt att området kallas för slum. Vi i tredje året på arkitektskolan har fått i uppgift att kartlägga platser i detta området. Platsen jag ska kartlägga är ett torg i mitten av detta område och efter att spenderat tre dagar på denna plats så har vi redan tvingats ta tillbaka våra fördomar om "slummen". Av de människor vi stött på har många prestigefyllda jobb som ingenjör, polis, läkare och advokat. De flesta barnen pratar utmärkt engelska och många har förväntningar på att studera vid universitetet. På detta torg i mitten av asiens kanske största slumområde lever människor liknande medelklassliv som oss. De är inte människor som tvingat