Tankar om arkitektur

Ska Edward Snowden ges asyl i Sverige? Och vad kan det få för konsekvenser? Svt har just nu en dokumentär om Edward Snowden och de svenska ansträngningarna att ge honom asyl. Argumentet mot detta är att en sådan åtgärd skulle reta gallfeber på USA som håller honom som eftersökt och som antagligen, om det vore praktiskt, möjligt även bry sig om att utföra olagliga fritagningsoperationer enligt modell spionroman. Vilka konsekvenser det får för svensk politik är omöjligt att säga, men troligtvis skulle de inte vara alltför kännbara och inte heller ensidigt negativa. Det politiker och politiska bedömare ofta glömmer bort är att åsikterna och incitamenten bland det politiska toppskiktet bara har ett mycket marginellt inflytande på ekonomi och relationer med utlandet. Fallet Snowden är en fråga som delar USA ända upp till den högsta politiska nivån. Opinionsundersökningar visar att runt hälften av USA's befolkning tycker att Snowden gjorde rätt - om Sverige kan lyckas väcka denna s

Skiss för stationsområdet Blev idag påmind om några skisser jag gjort för stationsområdet i Uppsala för länge sedan och upptäckte till min förvåning att de inte presenterats här på bloggen. För snart fyra år sedan skrev jag här på bloggen om att Uppsala håller på att bli en Stockholmsförort. Där jag främst kritiserade hur miljön kring det nya resecentrum lika gärna hade kunnat varit i Sollentuna, Märsta, Upplands Väsby, Solna eller Sundbyberg. Framförallt är det första intrycket, av centralpassagen och att komma upp till den namnlösa platsbildningen jag är kritisk till. I många städer är platsbildningen vid stationen stadens absoluta framsida, men i Uppsala känns det lite tvärt om. Cykelparkeringarna, busshållplatserna, stationshuset och bebyggelsen kring Kungsgatan skulle var och en kunna vara plockade från vilken annan svensk mellanstor stad som helst. Istället är det de stora flödena av människor som bidrar med karaktär och gör platsen speciell. För helt misslyckat är ä

Var på platsbesök med jobbet idag i höghuset vid kvarntorget som precis är klart för inflytt och imponerades av utsikten från översta våningen i det 11 våningar höga huset.  Det är en häftig känsla att komma över det omgivande taklandskapet och ha fri utsikt på detta sätt. En grotta med en utsikt är kanske något som tilltalar urmänniskan - eller åtminstone romantikern inom oss. Det är lite som känslan av att stå uppe på däck hos atlantångaren som ger ett fågelperspektiv över den där gemytliga turistorten. Området huset står i kännetecknas annars av en lägre bebyggelse i 2 våningar där bostäderna har egna uteplatser. Att bo nära marken, där bostaden kan expandera ut i uteplats och trädgård kan också vara en värdefull boendekvalitet. Det är intressant att jämföra med den annars så vanliga jämnhöga femvåningsskalan som är ett mellanting, oftast utan imponerande utsikt och utan kontakt med marken. Som ett alternativ tror jag att en tät trevåningsskala blandat med högresta solit

Visionsbild Ultuna med förbifartsled söder om området. Transporter har genom historien varit den kanske viktigaste faktorn i städernas utveckling. Där städer etablerats kring flodmynningar, naturliga hamnar eller vid vägkorsningar har de gjort det på grund av det strategiska läget för utbyte av varor eller för den delen maktutövning som kommer med att ta kontroll över transportvägarna. Utmärkande exempel är viktiga hamnstäder som Stockholm, Göteborg, New York, Bombay. Men även en stad som Uppsala tycks ha etablerats på grund av transportvägarna. Varför annars flyttades makten från otillgängliga Gamla Uppsala till dagens läge så långt uppströms längs Fyrisån som går att ta sig med båt. Att trafiken förr stod i centrum har idag bytts ut mot en vilja att skilja på trafik och stadsbebyggelse. De västra delarna av Umeå är kanske ett av de bättre exemplen på detta tankesätt där ett helt nätverk av motorleder går runt och emellan de avskilda stadsdelarna med breda skogsremsor som bu

Väg ur en kris  (film om Uppsalas bostadspolitik under femtiotalet) I dagens läge av stora flyktingströmmar, hög skuldsatthet och en redan ansträngd bostadssituation krävs en modig politik och extraordinära åtgärder. Här krävs en riktig mobiliseringspolitik som tar tillvara våra begränsade resurser. I debatten om bostadsbristen, som nu också blir en angelägen fråga för att lösa flyktingmottagandet, hävdas det ofta att det inte finns några politiska lösningar. Det hävdas att subventionspolitik som i miljonprogrammet eller för den delen marknadsreformer i bästa fall kan sätta ett plåster på såren och att sådana reformer kommer att kosta antingen i ena eller andra ändan, förutom att de politiska låsningarna hindrar en effektiv implementering av de båda två politiska vägarna. Denna analys ger troligtvis en sann bild av dagens situation och kvar av konkreta åtgärder blir då skattereformer och regeländringar, vilka kommer att behövas men ändå inte räcka till för att lösa situationen.

Ritningar och framförallt planritningar är underskattade. Visst kan de vara snygga!? De realistiska renderingarna förför oss på (plan)ritningens bekostnad. Förlorande blir kunskapsöverföringen av idéerna bakom arkitekturen som bara ritningen kan förmedla.  Att vara bostadssökande medför att man får gå igenom väldigt många planlösningar på lägenheter och därigenom undermedvetet vandra genom den moderna svenska bostadshistorien. Inte sällan kommer jag till insikten om att det var bättre förr. Planlösningarna alltså och arkitektens intresse för dem. Nu vill jag ju inte påstå att mina preferenser om boende motsvarar vad som efterfrågas av den stora massan där jag särskiljer mig dels genom att inte ha televisionsapparat samt att vilja ha ett hem inrett för skapande. Men många gånger när jag surfat in på bostadsannonser för ett nybyggt projekt känns det som att det läggs för lite energi på att utveckla planerna. Dagens trend om åtskillnad mellan sällskapsdel och en privat sovrumsd

Ren och skär idioti För en vecka sedan var jag på en planpresentation för Ulleråker och Södra Uppsala. I Ulleråkers förfallna gamla hospitalmiljö hade en sal inretts med planscher, tjänstemän och politiker för att presentera de omfattande planerna om 25 000 nya bostäder varav 8 000 bara i Ulleråker. Under en längre stund pratade jag med Lars Gunnar Sjöö, byggchef på Uppsalahem där vi bland annat diskuterade problem och lösningar med tillgänglighetskrav för små studiolägenheter, märkligheter med tillämpningen av parkeringsnormen, o.s.v. En bra diskussion men jag reagerade också på vissa saker som han sa och som jag tror är symptom på vår dåliga bostadspolitik. Bland annat att "vem sitter vid ett skrivbord med sin laptop?" om att lägenheter för studenter ska få göras dum-små och nära omöblerbara utöver säng.  För studentlägenheter går det att lösa bättre redan nu utan att ta till nya regler. Tillexempel genom ett "korridorboende" med delad RWC vilket ger möjlig

När Täthet blir till mål: Slumsaneringsprojekt i Bombay för 80 000 invånare.  Föreställningen om att förtätning automatiskt leder till en hållbar utveckling har i sommarens debattartiklar ifrågasatts av på varsitt håll från två olika professorer.  Ibland får jag ytterligare bekräftelse för min uppfattning av att vi i Sverige har en alltför polariserad och onyanserad stadsbyggnadsdebatt, som i brist på referenser, nyanser och perspektiv utifrån blir till en bubbla av myter och halvsanningar. Precis som med debatten om bostadsbristen, där bygglobbyn fått modulbyggande, standardsänkningar och slopat regelverk att framstå som lösningen med stort L, kännetecknas förtätningsdebatten av en liknande polarisering med debattörer som vill få åhörarna att välja sida snarare än att bli mer upplysta. Det är synd för förtätningsdogmen behöver nyanseras och problematiseras. Sommarens täthetsdebatt genomsyras tyvärr av denna ambition att förvilla och förvränga. Ekolog och professor Göran Bengt

Täthet ställer både krav och ger nya möjligheter vid utformningen av goda stadsmiljöer.  Göran Bengtsson professor i ekologi pekar i UNT debatt på att förtätning inte är påvisat hållbart till skillnad från vad som hävdas i många översiktsplaner i landet. Istället kan förtätning kopplas till "gentrifiering, höjda bostadspriser, social ojämlikhet och trängsel i naturområden" enligt Bengtsson. I artikeln kommenteras också planerna för Ulleråker som här får utgöra exempel för förtätningen. Jag är helt med på att stadens fysiska struktur bara är en sida av hur en stad till slut fungerar, minst lika viktigt är stadens sociala struktur för formandet av en mer hållbar livsstil. Detta gör också städer svåra att kvantifiera. T.ex säger boendetäthet i sig självt mycket lite om närhet och mängd grönytor förtäljer lite om upplevd grönska eller dess effekter på hälsa. Men samtidigt råder det i debattartikeln en viss begreppsförvirring. Kan verkligen Ulleråker betecknas som "f

Plankarta Ulleråker. Stadsbebyggelse utan närhet till skog!? Inger Sjöberg tycks i sin slutreplik inte vilja se skogen för alla träd. Att ytterligare försöka förklara hur det för framtida Ulleråkersbor kommer att finnas mycket goda möjligheter till skogspromenader, verkar vara meningslöst. Att de flesta Ulleråkersbor kommer att ha närmaste skogsområde bara ett par kvarter bort räknas inte enligt Inger Sjöberg så länge skogen ligger utanför planprogrammet. Som tur är tror jag få Uppsalabor är så "planprograms-begränsade" i hur de nyttjar staden. Att man vill diskutera exploateringsgraden, den rumsliga skalan, hälsoeffekter, miljörisker eller vilken natur som borde bevaras är så klart fullt legitimt och hör till en god stadsbyggnadsdebatt. Men att sprida en förvrängd bild av att man bygger bort möjligheterna till skogspromenader för de boende i området är ett fult debattknep som endast vilseleder och polariserar stadsbyggnadsfrågan. Istället uppmanar jag intresserade

Debattartikel som publicerades på unt-debatt .  I Upsala nya tidning har det de senaste veckorna framkommit reaktioner på den föreslagna exploateringsgraden av Ulleråker. 8000 bostäder ska enligt plan byggas i området för 15 - 20 000 nya invånare. "Förtäta inte för tätt" manar ledarsidan den 8/6. Hela Knivstas befolkning mellan Fyrisån och Dag Hammarskjölds väg påstås vara alldeles för mycket, utan någon vidare argumentation. Inger Sjöberg undrar den 9/6 var de utlovade skogspromenaderna ska äga rum, men missar att man behåller ett fantastiskt skogsområde som sträcker sig ett par kilometer längs åsen och att Fyrisån även i framtiden kommer uppskattas som promenad och motionsstråk. Av vad som kan uttydas av den fågelvy som publicerats över området är jag inte lika oroad för att det kommer byggas bort oersättliga naturområden och "lungor". Jag är uppvuxen i Ulleråker och har lekt i skogarna och de uppvuxna parkmiljöer som finns här - att en liten del av skogsmi

Frågan om en bro och trafikled över Fyrisån vid Ultuna aktualiserades i gårdagens UNT när resultatet av medborgarenkäten presenterades.  I enkäten som också behandlade en mängd andra frågor så svarade 39 % att de var positiva till denna trafikled. Andra svar var uppdelade på alternativ som visar mer tveksamhet till denna. Samma enkät gav också resultatet att endast 14 % tror på att man huvudsakligen kommer att resa med bil i framtiden. Denna fråga om en trafikled i en miljö som andra vill göra till naturreservat och världsarv är förstås känslig. Tidigare i höstas avslogs på goda grunder den länge planerade trafikleden som planerades i tunnel under stadsskogen. Ambitionen med denna var att sluta ringen och skapa en ringled i staden, ett syfte som kan ifrågasättas speciellt med tanke på kostnader och intrång i känslig miljö, samt frågan om vilka problem en sådan led egentligen kan lösa. T.ex finns det mängder av planer från femtiotalet om hur stadskärnorna skulle ge plats åt stads

Tågbranschen är onödigt krånglig och möter inte kundernas efterfrågan. Ibland är det svårt att leva hållbart, som när man ska försöka resa miljövänligt till centraleuropa från ett avlägset Norrland. Att det tar tid att ta tåget går det att leva med - men att det ska vara så svårt? Att boka internationella resor med tåg är en nästan ogenomtränglig djungel jämfört med att boka flyg, där det finns en uppsjö av obundna bokningssidor som ger snabb överblick och möjligheter att jämföra priser, restider, mellanlandningar och flygbolag. När det ska bokas tåg är inte ens priserna överblickbara. Tänk om det inte hade varit så. Att priser och resalternativ var överblickbara - om det skulle gå att klämma in ett par timmars lunch för att träffa en gammal bekant i en stad som Köpenhamn på vägen ner till Berlin, Paris eller Bryssel. Ett annat problem är hur begränsad tjänsten tågresande är. Den som resa med cykel genom Sverige och ta delsträckor med tåget, får byta till bussen. Borta är näml

Umeå är en stad med ambitioner och har satt upp målet att till år 2020 ska Umeåregionen vara världsledande för hållbart byggande och förvaltande i kallt klimat. För att nå målet har man bildat ett nätverk av fastighetsägare, arkitekt/ingenjör firmor, entreprenad företag samt stadens universitet. Det är givetvis ett gott initiativ och en fråga som kommer att bli nödvändig att ta itu med. I måndags var jag på en presentation där Ulf Nordwall från PEAB berättade om nätverkets nya bok, deras arbete och om hållbara byggnader i den norrländska regionen. Boken tar upp exempel på hållbara hus byggda i Norrland, de utvalda byggnader har nominerats av allmänheten som sedan handplockats av nätverkets experter. Under presentationen blev jag först positivt överraskad när hållbarhetsbegreppet sattes in i en historisk kontext med sin början hos Vitruvius. Långt från dagens version om social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, men definitivt tänkvärt. Presentationen gled snabbt över till de

Läste idag svensk handels rapport: "Levande stadskärnor - hot och möjligheter". Intressant i denna rapport var en enkät som besvarats av branschfolk i olika svenska städer. Frågan de svarade på var om de upplevde brist eller överskott på lokaler i stadskärnan, stadsdelarna och i externhandeln. Svaren sorterades sedan efter städernas storlek och ger på så sätt en intressant överblick av handelns förutsättningar i Svenska städer. En av kategorierna innehöll städerna Linköping, Uppsala, Malmö och Göteborg, där svaren var entydiga. Alla kategorierna ansågs ha ett överskott av lokaler. Stadskärna, som externhandel. Läget i stadsdelscentrumen var fler osäkra om, även om här också ansågs vara en brist på lokaler. Handelns utveckling i städerna har varit brutal de senaste tio åren. När jag kommer hem till Uppsala blir jag ständigt medtagen till nya okända handelscentrum i stadens utkant. Nyetableringar sker ständigt, men på senare tid har också nedläggningar kommit. Nyligen lade

I debatten om Förbifarten, österleden och ny tunnelbana har finansieringsfrågan sällan kommit på tal. Mer av allt har varit det politiska mantrat från regionens politiker. Men sanningen är att när de regionala pengarna går till förbifarten blir det staten som får betala för resten. Förbifarten är främst finansierad med trängselavgifter i centrala Stockholm där staten bidrar med 6 miljarder. Men därefter är pengarna från trängselavgifterna slut. Samtidigt visar det sig att Landstinget som sköter kollektivtrafiken rör sig med stora underskott. Pengar för de utlovade tunnelbanelinjerna och österleden måste därför tas från statskassan. Jämför med att man i Uppsala kallt skulle räkna med att staten finansierade utbyggnaden av ett spårvägssystem om 8 miljarder kronor. Eftersom man litar på staten så lägger kommun och landsting sina egna pengar på en lika dyr stadsmotorväg i tunnel (för att Uppsalaborna ska slippa se sin egna trafik) som gör resorna inom staden lite snabbare med bil. Sjä