Tankar om arkitektur

Stadsplanering som tvingar invånarna röra sig genom en otrygg överfallszon utan "ögon på gatan" när de ska hem från centrala staden vid kvällstid.  Röda pilar markerar alternativa stråk mellan Ulleråker och centrala staden. Alternativen öde skog eller öde arbetsplatsområde - otryggt båda två. Tar vi för lätt på trygghetsfrågor när vi planerar staden? Jag har tidigare kritiserat Ulleråkersplanerna för att vara en enklav i skogen - en kritik som ofta brukas mot många miljonprogramsområden där detta faktum utpekas som en källa till otrygghet. Känslan av trygghet och otrygghet är förstås personlig och inte enbart kopplat till den fysiska miljön. Jag kan exempelvis känna mig trygg i stadsskogen på kvällen - delvis beroende på att det inte håller till några gäng där och delvis för att jag är man och i mörker ser ganska stor ut. Men så klart finns det många som inte känner sig trygga där just jag känner mig trygg och tvärtom. När vi planerar våra livsmiljöer behöver vi dä...

Omställningen av Sverige mot ett hållbart samhälle i balans med natur och klimat är en högst angelägen fråga. Och på trots med lovord för frågan hos en rödgrön regering är klimatpolitiken förvirrad och ineffektiv. I somras läste jag boken "Sustainable energy - without the hot air" av britten David JC Mackay. Författaren är professor i ingenjörsvetenskaper på Cambridge och bjuder på en bok fylld av uträkningar om Storbritanniens omställning mot en mer hållbar energikonsumption och produktion. I boken hanteras vardera utsläppspost för sig och det räknas på hur mycket hållbar energi som behövs för att om möjligt ersätta utsläppet. Den ingenjörsmässiga analysen av britternas utsläpp och energibehov följs sedan av hur denna omställning mot hållbar energi tekniskt kan lösas. Vilket leder till en hel del intressanta frågor:  T.ex Hur stor vindkraftspark behövs för att försörja Storbritannien? Vilken yta med solceller behövs för samma sak? Går det att producera tillräckligt med...

Begreppet den "ekologiska skuldens dag", mer känt som "overshoot day" på engelska betecknar den dagen samhällets konsumtion överskrider den tillgängliga årskvoten av Jordens tillgångar.  På samma sätt som man kan räkna på förbukningen av en årskvot kan man också räkna på förbrukningen av en livskvot. Vid 26 års ålder, tillhörande en välbärgad medelklass i ett land där det genomsnittliga ekologiska fotavtrycket är minst 4 jordklot i de olika beräkningarna som ofta redovisas över ämnet, så har jag antagligen passerat min egna "overshoot day" med antagandet att jag kommer leva i hundra år. Från och med nu och en tid tillbaka lever jag över jordens tillgångar.  Säga vad man vill om det relevanta i att bestämma en särskild dag för när den ekologiska skulden inträffar. Olika resurser sinar och återskapas olika fort samtidigt som de kan graderas olika i betydelse för vårat samhälle. Men samtidigt kan ett mått av detta slag verka som en påminnelse o...

Aarhus Ø - Ett Dubai på skandinaviska. Hållbarhet inom stadsbyggnad är ett ganska vagt begrepp. Lägg till lite dagvattenlösningar och lite ekologisk mångfald, samt någon form av sociala satsningar så vips får man rätten till en hållbarhetsprofil, trots ett högt antal boendeparkeringar och mängder med betong. Man kan förstås bli lätt ironisk över denna miljöbranding. Samtidigt finns det stadsbyggnadsprojekt som i jämförelse är uppenbart ohållbara. Ett exempel på detta är Aarhus Ø  - ett stadsutvecklingsområde på en centralt belägen före detta industrihamn i centrala Aarhus. I planerna ska området inhysa ca 8000 invånare och 12000 arbetsplatser. Trots storleken och det attraktiva läget med sjötomter centralt i stan, så saknas både pengar och ytor för nödvändiga offentliga rum och institutioner, såsom parker, förskolor och skolor. Här har planeringen istället tänkt spendera värdefull yta och hundratals miljoner på ett kanalsystem som gör varje kvarter till sin egen lilla...

Vision "lilla barcelona" i bergsbrunna. (Stockholmshandelskammare,/stadsliv ab) Är stadsplaneringen på väg tillbaka till 60-talet? Dagens byggande och stadsplanering börjar bli mer och mer likt det som byggdes och planerades under 60-talet. Behovet av ett nytt miljonprogram sätter en siffertyngd prägel på dagens visioner, där svaren på dagens utmaningar allt oftare stavas uppblåsta 60-tals ideal. Att förstå 60-tals idealen är komplext. Här pratar vi gågator och bilfria stadsdelar samtidigt som vi anlägger planskilda motorleder likt aldrig förr. Vi pratar levande stadsliv samtidigt som vi bygger stendöda arbetsplatsområden. Vi pratar Arbete, Bostad och Centrum samtidigt som vi bygger sovstäder. Vi pratar moderna kommunikationer samtidigt som vi skapar stora fysiska avstånd. Det som kännetecknar dessa 60-tals visioner är en utvecklingsoptimism och en naiv tro på planeringens förmåga. Den prognostiserade framtidsutvecklingen är förenklat spikrak: Flygande självkörande e...

Kungsängsledens trafikled ser nästan trevlig ut i denna bild, med uteserveringar längs angöringsgatorna som överblickar strömmen av bilar körandes i 70 km/h nedanför. Inom stadsplanering är ofta viljan starkare än de givna förutsättningarna. I stort sett alla stadsbyggnadsprojekt framförs idag som något unikt och fantastiskt, trots ofta ganska torftiga förutsättningar. Denna diskrepans mellan vision och verklighet visar sig ofta i visionsbilder med orimligt mycket myllrande gatuliv, eller där man medvetet ignorerar uppenbara problem - som den otrevliga motorleden när man photoshoppar in ytterligare en uteservering likt i bilden ovan.  Att visionsbilder för specifika stadsbyggnadsprojekt tänjer på gränsen för vad som är rimligt får vi kanske räkna med - de ska ju trots allt sälja in projektet till både politiker, fastighetsutvecklare och allmänhet. Men när denna överoptimism får prägla planerarkårens övergripande syn på staden börjar vi hamna på djupt vatten. Var hamnar vi n...

Miljöbil som håller sig inom de ekologiska ramarna - nja... Om vi för att leva hållbart behöver minska våra klimatutsläpp till ca 1 ton koldioxidekvivalenter/person och år. Går det då att köra elbil? Att köpa en egen elbil som i produktionsfasen orsakar utsläpp av cirka 20 ton koldioxid (beror lite på typ av bil) kan aldrig likställas med att göra en miljötjänst. Tiotals årskvoter av utsläpp från en familjebil ställer tuffa krav på individ och samhälle att minimera övriga utsläpp (mat, bostad, industri, infrastruktur) och att man under många år (20+?) kan nyttja fordonet och därmed späda ut de initiala utsläppen. I Sverige med sin förhållandevis rena el (och med en stor familj som förutsättning) - går den kalkylen om årsutsläpp från bilen under 1 ton koldioxid/person och år nästan ihop. Men i andra länder med smutsig el är en egen elbil nästan lika dåligt som att köra med bensin. Givetvis tillkommer det flera utsläppsposter från en elbil än bara från produktionen. Utsläpp f...

Håller med om varenda ord i Freija Carlstens och Stefan Hannas debattartikel i Uppsaltidningen den 28/4. Att öppna upp byggandet för medborgare genom vad som kallas för byggemenskaper* är minst sagt på tiden. Exempel i Tyskland visar att denna modell nästan helt kan ersätta det spekulationsdrivna byggandet. För något är fel i dagens byggmarknad när stora byggbolag ostraffat kan bygga dåliga bostäder - dessa går ju att sälja dyrt ändå! För att inte tala om den tråkiga stadsmiljön som blir till när individers personliga touch och initiativ förhindras i stadsrummet, behöver jag här ens nämna industristaden eller kapellgärdet!? Som komplement till Centerpartiets förslag om byggemenskaper vill jag lyfta tre andra förslag på hur staden kan byggas mer personlig. 1. Tillåt villaägare att bygga fler lägenheter på sin tomt, men utan att riva befintlig bostad. En sådan enkel regel bjuder in nya aktörer till ett kreativt byggande. Det är dessutom en rättvis och hållbar utveckling av staden, d...

Scen vid Tycho Hedéns väg: En Nissan GTR och en gammal jänkare med V8 står sida vid sida framför stoppljusen. När det blir grönt flyger den japanska bilen ut ur startblocket med en så kallad launch-control. Jänkaren puttrar å sin sida obemärkt iväg i makligt tempo. Jag tänker på alla de historier man hört om denna gata, som av vissa ses som en dragracebana, och om de gångerna dessa upptåg har slutat illa. Några sekunder senare hörs ett signalhorn, som försöker varna när två yngre förmågor går mot röd gubbe. Antagligen trodde de att stoppsignalen som gäller för högersväng också gällde övriga körfält. I ögonvrån ser jag hur två barn springer rakt ut i gatan. Sikten skyms av den väntande trafiken i högerfilen och de ser inte bilen som kommer i 70 km/h. Föraren hann knappt reagera på den unge pojken som springer längst fram. Där ser jag hur pojken flyger till marken samtidigt som en dov smäll hörs. Bilen får stopp först 30 meter senare ungefär där jag står och betraktar scenen...

Återbetalningstid för solcellens klimatskuld från produktion, räknat på genomsnittlig europeisk energimix. Sverige blir återbetalningstiden 3-4 år. Men om jämförelsen istället görs med en svensk och från klimatutsläpp renare energimix blir återbetalningstiden mycket längre. Källa konsultföretaget esu-services . Solenergi är trendigt. Men inte alltid så hållbart som det ofta sägs eller för den delen byggs. Det saknas ofta ett kritiskt förhållningssätt till hur de används, där man ibland misstänker att symbolvärdet de förmedlar är viktigare än den faktiska nyttan de gör. Det som ofta glöms bort i solcellsdiskussionen är att solceller liksom många andra produkter börjar sitt liv med den klimatskuld som uppstår vid brytning och produktion. Men det som gör solceller unika är att de under sin livslängd gör nytta genom att exempelvis ersätta mindre miljövänlig kolkraft som energikälla och kan därmed efter några år "kompensera" för sin klimatskuld. På svenska breddgrader med en ...

Det går bra för landet, våra unga de reser saknar jobb, eller sporadiskt de läser Bortskämda satar gör vad de vill ta ett jobb på fabriken, bilda familj och sitt still Det går bra för landet, men våra stadskärnor utarmas Vid Ikea och Maxi istället vi värmas Bilismen regerar, ger frihet åt många Men för alla andra är avstånden långa Det går bra för landet, men i förortens betong utanförskapet gror utestängda från staden många nya svenskar bor Efter en promenad i betongen, ja vem vill va' den, som bor här om man kan bo i villastaden. Det går bra för landet sjukhusen är många men för enkla besvär är ledtiderna långa Ute i länen behandlas vi individuellt - olika vill säga - efter det pengar beställt Det går bra för landet och för byggoligarken Han bygger lagom och gör vinstaffärer på marken Bostadsbristen ska lösas med lådor och moduler Mer verkningsfulla åtgärder stoppas av politiska krumelurer Det går bra för landet, en rysk björn har vaknat upp I försvaret...

The Economist om fördelarna med markskatt.  Att införa skatt på marktillgångar är en av de viktigaste pusselbitarna för att få igång byggandet i Sverige.  Få frågor omges av så många skygglappar i bostadsdebatten, trots dess uppenbara stora positiva effekter, som fastighetsskatten. Seriösa debattörer kan samtidigt som de föreslår marknadshyror för att "effektivisera bostadsbeståndet" från snyltarna som bor billigt i överstora hyresbostäder, förbarma sig om de äldre änkorna som tvingas flytta ut från dyra hus så fort ordet fastighetsskatt kommer på tal. När nu bostadsbyggandet är en så pass prioriterad fråga i de större städerna för att bibehålla en stark ekonomi, så är det märkligt att man blundar för detta verktyg som fastighetsskatten utgör. Men man ska också komma ihåg att den gamla fastighetsskatten i stort var en dålig konstruktion. Den var schablonartad och höjdes i samband med investeringar i form av byggnation på fastigheten. Men en fastighetsskatt, utforma...

Gick förbi Botaniska trädgården på vägen hem idag och universitetets påkostade kontorsbygge - Segerstedtshuset och började förbarma mig över vårt högst obildade universitet.  Till skillnad från en del andra kritiker är jag inte särskilt förskräckt över formen, eller att huset inkräktar på sin omgivning. Däremot känner jag en viss uppgivenhet i hur obildat detta universitet framstår när det gäller byggnadsfrågor. Givetvis saknas kompetensen på själva universitetet - här hjälper ju Akademiska hus glatt till. Men att önska sig en så pass framträdande förpackning, till en så innehållslös byggnad får Universitet att framstå som obildat. I sin argumentation för detta hus talas det så klart om huset som en mötesplats, men när innehållet bakas ner till kontor, restaurang och mindre hörsal, får talet om mötesplats plötsligt karaktären av ett tomt eko. Detta är ingenting annat än ett skrytbygge, segregerat från verksamheten och studenterna! Descartes hade naturligtvis rätt, när han in...

Olummigt!? Johan Rudström tycks inte heller kunna se skogen för alla träd. Johan Rudström ledarskribent på unt skriver mycket men aldrig väl om stadsutvecklingsplanerna i Ulleråker. Givetvis har han fått in ett par poänger som hur markförvärvet tillsammans med den kommunala ekonomin påverkar planerna här. Men han är också duktig på att ge frågan klangen av att vara hans personliga vendetta. Ett sådant lågvattenmärke var när han skrev av sig på temat promenadvänlighet  och hur han bristfälligt tolkar en studentuppsats för att förklara varför planerna för Ulleråker inte är bra för äldre. En annan tolkning av samma uppsats samt en lite mer upplyst syn på planerna hade lika väl kunnat komma till slutsatsen att stadsdelen är optimerad för promenadvänlighet. Ett utdrag ur planens innehåll: Täthet som ger underlag för att kunna skapa närhet till service (saknas i allt för många stadsdelar idag till många äldres förtret) Trafikreducerande åtgärder inom området (parkeringar i...

En skadeskjuten debatt... Jag satt på tåget upp till Umeå nyligen när två herrar bakom mig började att diskutera det amerikanska presidentvalet och framförallt Donald Trump. Meningsskiljaktigheter utbröt, tills Trump-anhängaren dödade diskussionen med orden "du är ju påverkad av svensk media". En sådan bristande tilltro till traditionell och fri journalistik tycks tyvärr vara tämligen utbredd i inte bara detta land, utan även i stora delar av västvärlden. Istället har nyhetsrapportering hamnat i skottgluggen i en sorts kamp om verklighetsbeskrivningen. Att ta del av media tycks av många ha blivit en uppvisning i konsten att läsa likt hur fan läser bibeln. Tro på det som bekräftar din verklighetsbeskrivning och diskvalificera det som säger emot.  Med dagens informationsöverflöd är det inte svårt att hitta bekräftelse för vilken världsbild som helst. Ett faktum som både förklarar Ryska ansträngningar att etablera egna mediekanaler i andra länder med tillhörande nät...

Vill tipsa om en förvånansvärt bra bok. 25 kvadrat heter den och är sammansatt av Mark Isitt och Eva Wrede. I denna bok går en mångsidig svensk arkitekturelit loss i att tolka de nya reglerna för komplementbyggnader i de så kallade Attefallshusen. En mångfald av sinnrika förslag, illustrerade i både bild och ritning - en fröjd att studera.  Boken bekräftar på sätt och vis bilden av att den svenska arkitekturkåren är lekfull och experimentell så länge man håller sig till fritidshusfacket. Skulle önska att denna experimentlusta kunde ta större plats även i det kommersiella och kvantitativa byggandet. Men kanske finns det hopp här också, och då tänker jag på det nyligen prisbelönade bostadsprojektet Katscha i Norrköping ritat av Arkitektur+Development Arkitekur som självsäkert tar plats i historisk miljö Huset står kaxigt mitt i Motala ström intill Nörrköpings mest kända byggnad - "strykjärnet". Fönstersättningen andas industri och trendig New York-lägenhet. Ka...