Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2016

Järnväg del 3. Dala o Enköpingsbanan utvecklad vision.

Jag har i ett tidigare inlägg beskrivit denna vision för att dra om Dala och enköpingsbanan i en båge norr om staden. Eftersom visionen utvecklats vill jag här uppdatera den lite. Anledningarna är flera: 1. Trespårskorsning med norrlandsbanan i höjd med Bärbyleden tillsammans med spår mot Enköping sätter Uppsala i ett bättre läge för att dra nytta av godstågstrafik. Något som är komplicerat idag när dessa tåg måste komma från Stockholm där det råder kapacitetsbrist. 2. Att få bort Järnvägen genom Luthagen/Librobäck ger stora möjligheter för stadsutveckling. Med en enda järnvägskorridor genom staden underlättas också en framtida nedgrävning av spåren avsevärt. 3. Det är inte dyrare att dra om spåret - jämfört med att uppgradera till dubbelspår och att samtidigt bygga ett otal planskilda korsningar centralt i staden med pågående järnvägstrafik + en kilometerlång upphöjd järnvägsbro mitt i centrala Uppsala. Kilometerlång järnvägsbro med planskild järnvägs påfart som blir k

Elproduktion och utsläpp

Hittade denna snygga  livekarta över europas elproduktion och dess utsläpp.  Visar hur långt kvar omställningen behöver gå. Länder som Polen, Tyskland, Storbritannien mm. har en lång bit kvar till att nå ikapp Sveriges låga utsläpp - samtidigt som även Sverige har en lång bit att gå till att ställa om energiinfrastrukturen för utsläppsfria transporter och uppvärmning - där vi idag nyttjar förbränning. Vad man också kan se av kartan är att kärnkraft spelar roll. Om man undantar Norge har alla "gröna" länder på kartan en stor del kärnkraft. Som i tätbefolkade europeiska länder som Storbritannien närmast får ses som en förutsättning för utsläppssnål energiproduktion*. *Här räknar jag även energi för transporter och uppvärmning som ofta står utanför elnätet idag.

Att börja leva som vi lär - om vikten av att sluta leva som klimatförnekare.

Världskarta med befolkningskoncentrationer.  Om varför hållbar utveckling kräver att vi faktiskt lever som vi lär. Det är lätt att gilla på facebook. Kanske har du precis som jag vänner och bekanta som ibland gillar budskap om att vi bör minska klimatutsläppen till hållbara nivåer - men som samtidigt flyger iväg på julsemestrar och weekends, överkonsumerar nötkött och mjölkprodukter, roar sig med vattenskoter och wakeboard, kör egen bil trots att de bor mitt i stan mm - samt imponeras (läs förfasas) av hur andra utan problem klarar av att använda cykeln året runt 8 km enkel resa. Det här är människor som uppenbarligen bryr sig om klimatet och accepterar behovet av en hållbar omställning. Men de verkar trots medvetenheten om problemen (ja visst läser de väl artiklarna som de gilla-markerar!?) inte själva vara beredda att göra vad som då är nödvändigt. Själv är jag ingen ängel heller: Jag bor stort och ved-eldat (ca 50 kvm/person), äter mycket ost och har åkt på många flygreso

Trump och demokratins sårbarhet

Anti-Putin demonstration i Moskva på Pushkin-torget med liberaler, kommunister, nationalister. Fyra år senare har en stor del av de demonstrerande organisationerna eller deras medlemmar slutit upp bakom Putin. Valet av Trump som Förenta staternas kommande president upprör - inte minst med tanke på den hatiska presidentvalskampanj som han gick till val på. Så här efter valet tycks många analysera vilken vändning Trumps politik kommer att ta. Ska han anpassa sig mot mittfåran och demokraternas politik, som att ha kvar "obama-care"? Eller ska han genomdriva de radikala - och kontroversiella förslag - han gick till val på (mur mot mexico betald av mexico, stoppa alla muslimer att komma över gränsen, avsäga USAs alla åtaganden gentemot sina allierade). Det är mycket vi inte vet om Trumps politik. En av få saker vi vet är att han inte drar sig för att så splittring mellan olika nationella/etniska/religiösa/etc grupper. Att peka ut en syndabock på detta sätt kan i värsta fa

Går det att flyga och leva hållbart?

Bild av flygbranschens egna vision om utsläppsmål till 2050 från Flygreenfund.  Jag har tidigare skrivit om elbilens klimatpåverkan och om elbilen är förenlig med utsläpp om under 1 ton koldioxidekvivalenter per capita (vilket ofta anges som en nära hållbar nivå ). Nu tänkte jag göra samma sak med flyget.  Enligt flygbolaget flygBRA  så drar deras flygplan ca 0,33 liter per passagerarmil. Vilket i volym motsvarar vad en snål bil släpper ut på motsvarande sträcka. Givet flygbränslets densitet (0,8) och molekylsammansättning (kolvätekedja med runt 10 kolatomer i snitt) kan man anta att koldioxidutsläppen hamnar någonstans runt 0,7 kg per mil. Därefter bör man ta med att utsläpp högt upp i atmosfären har en större växthuseffekt än utsläpp nära marken - vilket leder till att man bör beräkna koldioxidutsläpp från flyg åtminstone 2 gånger högre än utsläpp på marknivå . Med 1,4 kg koldioxidekvivalenter per mil kan man då resa lite drygt 700 mil med flyg innan man orsakat 1 tons utsläp

Förenklade sanningar del 2: En "klimatneutral" tankefälla

Ett fossilfritt sverige trummas ut av både statsminister , klimataktivister och skogsindustri . Professor Johan Rockström genom Leonardo Dicaprios sevärda nya film - "before the flood" - ger vetenskaplig trovärdighet till den fossilfria visionen. Denna fossilfria vision där vi bör gå över till biobränslen för att driva våra fordon och värma våra hus omskrivs ofta som klimatneutral - t.ex i Uppsala kommuns klimatprogram  eller Uppsala klimatprotokoll  som tagits fram av ett trettiotal lokala företag och organisationer. Tyvärr är inte klimatneutralt ett särskilt bra ord, då det antyder att förnyelsebart kan förbrännas utan påverkan. Men det är inte självklart för klimatet att utsläppen saknar påverkan bara för att källan kommer från förnyelsebart. På kort - till lååång sikt ser klimatet heller ingen eller lite skillnad på ökad förbränning av biomassa som lika mycket förbränning av fossila bränslen. Det vi gör när vi bränner biomassa är att vi tar ett utsläppslån. Vi sl

Förenklade sanningar del 1: Lika mycket solinstrålning som i Tyskland.

Solcellspaneler i Sege Park, Malmö. Den brokonstruktion av stål de vilar på är så klart ett ekologiskt vansinne - samtidigt krävs vrid och vinklingsbara konstruktioner likt denna för att vi Sverige ska kunna fånga solen lika effektivt som de gör från fasta paneler i Tyskland.  Klimatomställningen kräver att vi ser vårt användande av resurser som delar i ett system - snarare än att fastna vid förenklade sanningar.  En sådan förenklad sanning är hur det ofta hävdas att vi i Sverige har lika mycket solinstrålning som i Tyskland - där de för övrigt är grymma på solenergi. Denna förenkling lämnar helt ute de naturliga nackdelar solenergin har i Sverige jämfört med Tyskland: 1. Solinstrålningen må över ett år vara densamma - med skillnaden att solinfallet i Sverige i betydligt högre grad sker under sommarhalvåret. 2. Solinstrålningen under sommaren sker  i Sverige från nästan alla väderstreck - varför en solcellspanel riktad åt söder missar en större del av solens strålar än motsv

Tillbaka till 60-talet del 2: Otrygg enklav i skogen

Stadsplanering som tvingar invånarna röra sig genom en otrygg överfallszon utan "ögon på gatan" när de ska hem från centrala staden vid kvällstid.  Röda pilar markerar alternativa stråk mellan Ulleråker och centrala staden. Alternativen öde skog eller öde arbetsplatsområde - otryggt båda två. Tar vi för lätt på trygghetsfrågor när vi planerar staden? Jag har tidigare kritiserat Ulleråkersplanerna för att vara en enklav i skogen - en kritik som ofta brukas mot många miljonprogramsområden där detta faktum utpekas som en källa till otrygghet. Känslan av trygghet och otrygghet är förstås personlig och inte enbart kopplat till den fysiska miljön. Jag kan exempelvis känna mig trygg i stadsskogen på kvällen - delvis beroende på att det inte håller till några gäng där och delvis för att jag är man och i mörker ser ganska stor ut. Men så klart finns det många som inte känner sig trygga där just jag känner mig trygg och tvärtom. När vi planerar våra livsmiljöer behöver vi dä

En omställning som kräver radikal politik.

Omställningen av Sverige mot ett hållbart samhälle i balans med natur och klimat är en högst angelägen fråga. Och på trots med lovord för frågan hos en rödgrön regering är klimatpolitiken förvirrad och ineffektiv. I somras läste jag boken "Sustainable energy - without the hot air" av britten David JC Mackay. Författaren är professor i ingenjörsvetenskaper på Cambridge och bjuder på en bok fylld av uträkningar om Storbritanniens omställning mot en mer hållbar energikonsumption och produktion. I boken hanteras vardera utsläppspost för sig och det räknas på hur mycket hållbar energi som behövs för att om möjligt ersätta utsläppet. Den ingenjörsmässiga analysen av britternas utsläpp och energibehov följs sedan av hur denna omställning mot hållbar energi tekniskt kan lösas. Vilket leder till en hel del intressanta frågor:  T.ex Hur stor vindkraftspark behövs för att försörja Storbritannien? Vilken yta med solceller behövs för samma sak? Går det att producera tillräckligt med

En ekologisk livsskuld

Begreppet den "ekologiska skuldens dag", mer känt som "overshoot day" på engelska betecknar den dagen samhällets konsumtion överskrider den tillgängliga årskvoten av Jordens tillgångar.  På samma sätt som man kan räkna på förbukningen av en årskvot kan man också räkna på förbrukningen av en livskvot. Vid 26 års ålder, tillhörande en välbärgad medelklass i ett land där det genomsnittliga ekologiska fotavtrycket är minst 4 jordklot i de olika beräkningarna som ofta redovisas över ämnet, så har jag antagligen passerat min egna "overshoot day" med antagandet att jag kommer leva i hundra år. Från och med nu och en tid tillbaka lever jag över jordens tillgångar.  Säga vad man vill om det relevanta i att bestämma en särskild dag för när den ekologiska skulden inträffar. Olika resurser sinar och återskapas olika fort samtidigt som de kan graderas olika i betydelse för vårat samhälle. Men samtidigt kan ett mått av detta slag verka som en påminnelse o

Aarhus Ø - Dubai syndromet på skandinaviska.

Aarhus Ø - Ett Dubai på skandinaviska. Hållbarhet inom stadsbyggnad är ett ganska vagt begrepp. Lägg till lite dagvattenlösningar och lite ekologisk mångfald, samt någon form av sociala satsningar så vips får man rätten till en hållbarhetsprofil, trots ett högt antal boendeparkeringar och mängder med betong. Man kan förstås bli lätt ironisk över denna miljöbranding. Samtidigt finns det stadsbyggnadsprojekt som i jämförelse är uppenbart ohållbara. Ett exempel på detta är Aarhus Ø  - ett stadsutvecklingsområde på en centralt belägen före detta industrihamn i centrala Aarhus. I planerna ska området inhysa ca 8000 invånare och 12000 arbetsplatser. Trots storleken och det attraktiva läget med sjötomter centralt i stan, så saknas både pengar och ytor för nödvändiga offentliga rum och institutioner, såsom parker, förskolor och skolor. Här har planeringen istället tänkt spendera värdefull yta och hundratals miljoner på ett kanalsystem som gör varje kvarter till sin egen lilla ö. De ca

Tillbaka till 60-talet del 1: Stockholms handelskammare.

Vision "lilla barcelona" i bergsbrunna. (Stockholmshandelskammare,/stadsliv ab) Är stadsplaneringen på väg tillbaka till 60-talet? Dagens byggande och stadsplanering börjar bli mer och mer likt det som byggdes och planerades under 60-talet. Behovet av ett nytt miljonprogram sätter en siffertyngd prägel på dagens visioner, där svaren på dagens utmaningar allt oftare stavas uppblåsta 60-tals ideal. Att förstå 60-tals idealen är komplext. Här pratar vi gågator och bilfria stadsdelar samtidigt som vi anlägger planskilda motorleder likt aldrig förr. Vi pratar levande stadsliv samtidigt som vi bygger stendöda arbetsplatsområden. Vi pratar Arbete, Bostad och Centrum samtidigt som vi bygger sovstäder. Vi pratar moderna kommunikationer samtidigt som vi skapar stora fysiska avstånd. Det som kännetecknar dessa 60-tals visioner är en utvecklingsoptimism och en naiv tro på planeringens förmåga. Den prognostiserade framtidsutvecklingen är förenklat spikrak: Flygande självkörande e

När visionen inte räcker till. Om vikten av att behålla en saklig syn på staden.

Kungsängsledens trafikled ser nästan trevlig ut i denna bild, med uteserveringar längs angöringsgatorna som överblickar strömmen av bilar körandes i 70 km/h nedanför. Inom stadsplanering är ofta viljan starkare än de givna förutsättningarna. I stort sett alla stadsbyggnadsprojekt framförs idag som något unikt och fantastiskt, trots ofta ganska torftiga förutsättningar. Denna diskrepans mellan vision och verklighet visar sig ofta i visionsbilder med orimligt mycket myllrande gatuliv, eller där man medvetet ignorerar uppenbara problem - som den otrevliga motorleden när man photoshoppar in ytterligare en uteservering likt i bilden ovan.  Att visionsbilder för specifika stadsbyggnadsprojekt tänjer på gränsen för vad som är rimligt får vi kanske räkna med - de ska ju trots allt sälja in projektet till både politiker, fastighetsutvecklare och allmänhet. Men när denna överoptimism får prägla planerarkårens övergripande syn på staden börjar vi hamna på djupt vatten. Var hamnar vi när ö

Går det att köra elbil och leva hållbart?

Miljöbil som håller sig inom de ekologiska ramarna - nja... Om vi för att leva hållbart behöver minska våra klimatutsläpp till ca 1 ton koldioxidekvivalenter/person och år. Går det då att köra elbil? Att köpa en egen elbil som i produktionsfasen orsakar utsläpp av cirka 20 ton koldioxid (beror lite på typ av bil) kan aldrig likställas med att göra en miljötjänst. Tiotals årskvoter av utsläpp från en familjebil ställer tuffa krav på individ och samhälle att minimera övriga utsläpp (mat, bostad, industri, infrastruktur) och att man under många år (20+?) kan nyttja fordonet och därmed späda ut de initiala utsläppen. I Sverige med sin förhållandevis rena el (och med en stor familj som förutsättning) - går den kalkylen om årsutsläpp från bilen under 1 ton koldioxid/person och år nästan ihop. Men i andra länder med smutsig el är en egen elbil nästan lika dåligt som att köra med bensin. Givetvis tillkommer det flera utsläppsposter från en elbil än bara från produktionen. Utsläpp f

Debatt Uppsalatidningen: På tiden att stadsmiljön tillåts göras mer personlig

Håller med om varenda ord i Freija Carlstens och Stefan Hannas debattartikel i Uppsaltidningen den 28/4. Att öppna upp byggandet för medborgare genom vad som kallas för byggemenskaper* är minst sagt på tiden. Exempel i Tyskland visar att denna modell nästan helt kan ersätta det spekulationsdrivna byggandet. För något är fel i dagens byggmarknad när stora byggbolag ostraffat kan bygga dåliga bostäder - dessa går ju att sälja dyrt ändå! För att inte tala om den tråkiga stadsmiljön som blir till när individers personliga touch och initiativ förhindras i stadsrummet, behöver jag här ens nämna industristaden eller kapellgärdet!? Som komplement till Centerpartiets förslag om byggemenskaper vill jag lyfta tre andra förslag på hur staden kan byggas mer personlig. 1. Tillåt villaägare att bygga fler lägenheter på sin tomt, men utan att riva befintlig bostad. En sådan enkel regel bjuder in nya aktörer till ett kreativt byggande. Det är dessutom en rättvis och hållbar utveckling av staden, d

Ett vittnesmål från en motorväg

Scen vid Tycho Hedéns väg: En Nissan GTR och en gammal jänkare med V8 står sida vid sida framför stoppljusen. När det blir grönt flyger den japanska bilen ut ur startblocket med en så kallad launch-control. Jänkaren puttrar å sin sida obemärkt iväg i makligt tempo. Jag tänker på alla de historier man hört om denna gata, som av vissa ses som en dragracebana, och om de gångerna dessa upptåg har slutat illa. Några sekunder senare hörs ett signalhorn, som försöker varna när två yngre förmågor går mot röd gubbe. Antagligen trodde de att stoppsignalen som gäller för högersväng också gällde övriga körfält. I ögonvrån ser jag hur två barn springer rakt ut i gatan. Sikten skyms av den väntande trafiken i högerfilen och de ser inte bilen som kommer i 70 km/h. Föraren hann knappt reagera på den unge pojken som springer längst fram. Där ser jag hur pojken flyger till marken samtidigt som en dov smäll hörs. Bilen får stopp först 30 meter senare ungefär där jag står och betraktar scenen

Varför svenska solceller borde placeras i Polen

Återbetalningstid för solcellens klimatskuld från produktion, räknat på genomsnittlig europeisk energimix. Sverige blir återbetalningstiden 3-4 år. Men om jämförelsen istället görs med en svensk och från klimatutsläpp renare energimix blir återbetalningstiden mycket längre. Källa konsultföretaget esu-services . Solenergi är trendigt. Men inte alltid så hållbart som det ofta sägs eller för den delen byggs. Det saknas ofta ett kritiskt förhållningssätt till hur de används, där man ibland misstänker att symbolvärdet de förmedlar är viktigare än den faktiska nyttan de gör. Det som ofta glöms bort i solcellsdiskussionen är att solceller liksom många andra produkter börjar sitt liv med den klimatskuld som uppstår vid brytning och produktion. Men det som gör solceller unika är att de under sin livslängd gör nytta genom att exempelvis ersätta mindre miljövänlig kolkraft som energikälla och kan därmed efter några år "kompensera" för sin klimatskuld. På svenska breddgrader med en

Det går bra för landet

Det går bra för landet, våra unga de reser saknar jobb, eller sporadiskt de läser Bortskämda satar gör vad de vill ta ett jobb på fabriken, bilda familj och sitt still Det går bra för landet, men våra stadskärnor utarmas Vid Ikea och Maxi istället vi värmas Bilismen regerar, ger frihet åt många Men för alla andra är avstånden långa Det går bra för landet, men i förortens betong utanförskapet gror utestängda från staden många nya svenskar bor Efter en promenad i betongen, ja vem vill va' den, som bor här om man kan bo i villastaden. Det går bra för landet sjukhusen är många men för enkla besvär är ledtiderna långa Ute i länen behandlas vi individuellt - olika vill säga - efter det pengar beställt Det går bra för landet och för byggoligarken Han bygger lagom och gör vinstaffärer på marken Bostadsbristen ska lösas med lådor och moduler Mer verkningsfulla åtgärder stoppas av politiska krumelurer Det går bra för landet, en rysk björn har vaknat upp I försvaret

Återinförandet av fastighetsskatt - så kan det gå till.

The Economist om fördelarna med markskatt.  Att införa skatt på marktillgångar är en av de viktigaste pusselbitarna för att få igång byggandet i Sverige.  Få frågor omges av så många skygglappar i bostadsdebatten, trots dess uppenbara stora positiva effekter, som fastighetsskatten. Seriösa debattörer kan samtidigt som de föreslår marknadshyror för att "effektivisera bostadsbeståndet" från snyltarna som bor billigt i överstora hyresbostäder, förbarma sig om de äldre änkorna som tvingas flytta ut från dyra hus så fort ordet fastighetsskatt kommer på tal. När nu bostadsbyggandet är en så pass prioriterad fråga i de större städerna för att bibehålla en stark ekonomi, så är det märkligt att man blundar för detta verktyg som fastighetsskatten utgör. Men man ska också komma ihåg att den gamla fastighetsskatten i stort var en dålig konstruktion. Den var schablonartad och höjdes i samband med investeringar i form av byggnation på fastigheten. Men en fastighetsskatt, utforma